Allt som är mitt bär jag med mig

Arkiv för mars, 2010

Lösenordsskyddad: ADHD/Bipolär- Boooom i hjärtat- hemlösa flashar

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

ADHD/Bipolär- träning och sockerdricka i kroppen

Var och tränade imorse. Förbannat trögt att komma igång igen efter att varit där två gånger sen oktober….och inte sjutton kan jag mjukstarta heller. Men såååå skönt med svetten som sprutade- renande på något vis.
Gillar inte att mina överarmar blivit slappa…;-)
Men går fort komma tillbaks i form igen. Det vet jag. Disciplin….!
Gjort havrekakor med Beppe (fullkornshavre och dinkel).
Morris hos logopeden.
Jag drog iväg och träffade Mia på en fika och gick inom en butik med hennes dotter…
Avbokade min tid hos min KBT i måndags eftersom jag hade så förbannat svarta dagar i helgen. Skrev ett mail- ärligt och för mig, ganska nervöst på något vis. Känns jobbigt att ingen hört av sig efter det. Behöver dem ju och hoppas det inte formulerats på fel vis och blir missuppfattningar.
Eftermiddagen har varit låg. Och lägre sjunker det- trots sol.
Känner mig orolig.


Bipolär/ADHD- Tillbaks från de döda

Haft några extremt kolsvarta dagar….dalarna är mycket värre än topparna. Dessa dagar vill jag bara blunda och ”håller andan” i tanken på stanna i nuet. Som en känsla av hindra en riktigt overloaded explosion.
Så mycket hinner ikapp mig hela tiden- och jag tror dessa saker skjutsar igång Bipolärens dalar lika mycket som tvärtom. Kombinationen.
Om en stund ska jag iväg och försöka komma igång med träningen igen.
Solen står högt på en ljusblå himmel.
En dag när det känns hopp om livet!
Jag är åter tillbaks från de Döda idag!
Seger denna gången med!


Att skapa en avvikande person

Stämplingsteori inom Familjen.
Vi är en hel del människor med ”osynliga” stigman, dvs lider av psykisk ohälsa eller funktionshinder som inte syns utåt- uttrycker ofta att ”jag har alltid känt mig annorlunda än alla andra på något vis…..”.
Jag har också känt så hela livet!
När jag fick mina ADHD/Bipolära diagnoser, kände jag en lättnad-
som om dessa var förklaring till varför jag är så ”udda/speciell”.
Jag tror inte min känsla av ”outcast” ligger i diagnoserna, för då gör jag ju mig själv till en stereotyp av en ”ADHD/Bipolär:are”, till exempel.
 Och vad skulle det innebära?
 Vi är ju alla individuella även i våra ”diagnoser”.
Människor utan diagnoser eller handikapp känner också utanförskap i olika sammanhang.
Vilka faktorer spelar in för att identifiera sig som en avvikare?
Vilka och hur stämplas ett barn som intar identiteten som avvikare?
Ur Socialpsykologiskt perspektiv är :
Människan är en social varelse som söker mening i sin tillvaro och tolkar ständigt verkligheten.
Mening skapas i socialt sampel med andra människor”.
Stämplingsteori är ett sätt att tillämpa ett ”symboliskt interaktionistiskt” tänkande på ”avvikande beteende” inom familjen.
Symbolisk interaktion handlar om hur man uppfattar sig själv 
i samspel med andra.
Självuppfattningen man får/har av sig själv beror på vilken respons och reaktionerna man fått från omgivningen på sina handlingar och agerande.
Självbilden ger oss ett mått på egenvärde och
möjlighet att välja hur vi vill den ska vara.
Samspel sker via språkliga symboler; ord, tonfall, mimik, ljud, gester, kultur, traditioner osv..
Avvikare är inte något jag ÄR- det är en något jag blir.
Någon med makt stämplar ett beteenden som är avvikande.
Maktutövarna är oftast föräldrarna (signifikante andre).
Men även syskon och övrig familj/släkt.
Inget beteende är avvikande i sig självt utan beror på hur responsen från omgivningen speglar mitt beteende.
Det är en process över tid– och inte enstaka händelser
(stora delar av de verktyg jag använder i dramaarbete).
Föräldrarna enligt stämplingsteori:
Vi föds utan självbild, som en tomt ark.
Grunden/inre kärnan för denna typ av stämplingfamilj,
den dysfunktionella, är att barnet föds:
– utan existensberättigande
– utan integritet
-utan egen vilja
– utan rätten att fylla sina egna behov
I denna teori finns Barnet endast för att fylla andras behov
och inte att finnas till för sig själv.
Barnet kan lära sig att de är bra-
trots att de i ögonblicket utför en dålig handling- 
och när barnet utanför ”familjen” utför samma dåliga handling
krockar det med att responsen på handlingen ”döms”.
Barnet upplever  då att det är hela personen som det är fel på.
”Det är inte bara det jag gör som är dåligt- utan det är fel på hela mig….”
Insnärjda Familjen enligt stämplingsteorin
I denna familj är man så djupt invovlerade av varandra att gränserna mellan familjemedlemmarna suddas ut.
Familjen blir som en oidentifierbar egomassa för varandra, 
Gränserna suddas ut och de egna funktionerna omöjliggörs för
”alla är involverade i alla”…
Husets dörrar får aldrig stängas (om det finns dörrar).
Man sover i samma säng, alla går på toaletten och duschar samtidigt, avskildhet och eget behov av att vara ostörd och rätten till självbestämmande finns inte.
Självbestämmande existerar inte mer än på bekostnad av att avvika från gruppen/famljen.
Försöker man motverka detta motarbetas det snabbt och kraftfullt.
Om barnet visar behov av självhävdelse eller självbestämmande
begränsar föräldern barnet  med sina egna
känslomässiga eller fysiska behov.
Förälderns förmåga att lägga skuld, dåligt samvete eller uttryck av känslomässig utpressning i form av martyrskap är maktmedel.
Då sätter barnet sitt eget behov åt sidan till förmån för förälderns behov.
Föräldrarna dominerar och barnet underkastar sig deras behov.
Barnet går med på vad föräldrarna vill och behöver,
trots att barnet uttryckt sitt eget behov. 
Detta skapar osäkerhet, problem med ta ställning, 
blir missnöjt med sig själv-
 utformar hat, hämndkänslor eller obehag mot föräldrarna.
Ångest. Förvirring.
Kanske behöver Familjen någon som är ”roten till allt ont”-
någon att skylla på. Då utses en syndabock.
Syndabocken blir en avvikare bland avvikarna.
Sälvbilden som då ges till barnet är bilden som syndabock. 
Trots att barnet inte upplever att det ÄR en syndabock
blir barnets det och övertar de egenskaper som familjen applicerar.

Barnet BLIR en avvikare. Intar avvikarrollen.
Barnet BLIR ”kärnan till skit i familjen”.
Barnet kan också befria övriga från skuld, ansvar och felaktigheter
genom att vända fokus till sig själv och ta på sig ansvaret-
för att minimera konflikterna mellan föräldrarna.
Barnets enar föräldrarna på bekostnad av sig själv.
Om en konflikt mellan föräldrarna uppstår att handla om barnet, 
om  det riktas starka negativa känslor mot barnet,
uppstår en känsla av utfrysning. 
Barnet tar på sig skulden att inte lyckats fylla föräldrarnas behov
av vad som färväntades-
Upplever ett svek till sig själv av att vara orsaken
till föräldrarnas konflikt-
och hamnar i värsta fall i en lojalitetskonflikt av att välja ”sida”.
Sin egen, mammas eller pappas?
Eller t.om fler inblandade som syskon.
Hela familjen kan vid djupare konflikter skapa en ”enad front” mot barnet och förstärker då med hjälp av ex syskon rollen
som avvikare ännu mer än tidigare. Barnet blir nu utfryst.
Väljer föräldrarna att stämpla barnet så hårt att barnet upplever en uteslutning av Familjen
blir detta ett svårt trauma för barnet.
Barnet upplever en rädsla att inte längre ”finnas i deras värld”.
Nummer Ett för alla barn är bekräftelsen från föräldrarna för att
”finnas kvar i deras värld, fortfarande vara en del av den/er”.
Har barnet ”krav” på att gå emot samhällets normer, fått dubbla normer
fostrad till att samhället är ett hot mot integriteten,
”regler är till för att brytas” så skapas
ett samhällsförakt mer eller mindre öppet.
Avvikar-barnet agerar då hellre med en dålig handling, 
även om barnet vet samhällets ”rätt och fel” 
tar det hellre smällen från samhällets normgivare
än riskerar att mista bekräftelsen från föräldrarna.
Cyniskt sett så fostras barnet till att bli en beteendestörd avvikare.
Alla barn är beredda att offra sig hur mycket som helst för sina föräldrar i rädsla att inte få ”finnas kvar i deras värld”.
”Jag tar hellre emot ett knytnävslag i ansiktet än inte får någon beröring alls”….
Skolan är en stor stämplingapparat ovanpå detta.
 ”du är bråkig”, ” du är ett problem”, ”du är ouppfostrad” gällande ex barn med ADHD problematik.
”Du är hjälplös”-  ”dig är det synd om”- skapar offerkänslor som hjälplöshet och maktlöshet.
Hur avvikande är du? Hur avvikande är jag själv? Måste jag vara avvikande för att det ska tillfredsställa någon annans behov?
Vilka är mina egna behov?
Det återstår att se.

 


ADHD/Bipolär- sjuk men inte störd

Läste en intressant blogg som handlar om hur människor i samhället är rädda för tala om psykisk ohälsa. Ett bra inlägg och något som verkligen bör lyftas.
Jag älskar läsa bloggar om andra som har samma problematik som jag själv med olika former av funktionshinder, psykisk ohälsa eller som ett eller annat sätt kämpar för ta sig igenom de svårigheter som man står inför.
Alla sätt och former anser jag viktiga att använda för lyfta fram, belysa och informera för minska fördomar, skapa förståelse men framförallt ge kunskap.
Kunskap är outstanding i alla lägen.
Bristen på kunskap skapar rädsla, fördomar och stämplingar som avvikande på negativt vis.
Vad jag däremot har svårt för är när man på ett vis ”höjer sig” själv som en att vara ”mer speciell” för motverka de fördomar som man ständigt möts av.
Jag försöker att välja en annan approach till för de som placerar mig i ett fack.
De får kategorisera mig, göra mig till en stereotyp av något som ”man tror” pga av bristande kunskap och bristande förståelse-
men numera väljer jag att sluta förklara mig, försvara mig och strider inte MOT fördomarna.
Jag försöker välja att vända tänket till att jag står FÖR vem jag är med allt det innebär- på gott och ont.
Väljer att ge mina barn självkänslan att se sig själva och andra som MEDarbetare för motverka det motstånd man möter.
En stämpling som ”störd” är en negativ avvikelse och blir ett beteende som jag inte  tror gynnar någon- snarare tvärtom.
En avvikande person är inte man ÄR- det är något man BLIR.
Jag ÄR inte avvikande för jag väljer att inte BLI det.
Men jag är unik- såsom du som läser- och alla andra.
Jag har ADHD och är bipolär- men- jag är inte störd.
I min värld är störd ett negativt värdeord. Jag smakar på det och det känns beskt på min tunga. Vet inte varför men får fundera över det.
Jag har ställt upp som ”intervjuoffer” och ”föreläsare” i olika sammanhang; varit tillgänglig för kandidater som läser sista specialistterminen på BUP, skola vid några tillfällen och pratat ur andra perspektiv än de rent kliniska.
Jag vill slå hål på att det inte handlar om att vara ”störd” eller vara störig.
Vill ta konkret kunskap till skapa förståelse för vad det innebär för personen som kämpar med funktionshindren eller den psykiska ohälsan.
Jag har en son som frågasatte rimligheten att få bli arg i skolan utan att bemötas med ”nu är han dampig” pga hans ADHD.
Hur hade det blivit om han hade en t-shirt på sig där det stod ”Damp- roules” eller ”Störd och stolt”?
Jag är en rebell i hjärtat och kan gärna vara provocerande och ibland är det ett bra sätt att få andra att vakna. Men i förlängningen krävs också annat. Svår balansgång det där.
För mig handlar det om att bli tagen på allvar.
Känner inte att jag skulle göra det om jag hade Damptant på bröstet.
Det finns så många som faktiskt lider av sina funktionshinder och sin psykiska ohälsa, inte bara de drabbade själv utan även anhöriga.
I perioder lider jag som ett svin av min bipoläritet.
Jag sliter som ett djur för vara disciplinerad även i svängningar som det nästintill inte är möjligt. Men jag lyckas numera ganska bra.
Rädsla för lvergången till hypomani till mani, maler alltid i bakgrunden.
För då vet jag hur allt riskerar att gå käpp rätt åt helvete. Och när kraschen efter en riktig maniepisod kommer, ska jag sopa upp allt, med ADHD-problematiken som ”hjälpmedel”. Vem som helst kan ju gissa hur bra det går? Lägg sedan till två tonåringar med samma samsjuklighet och två mindre barn- som ensamstående.

Störd? Nej, tack! Undanbedes!
Sjuk? Ja. Mest sjuk känner jag mig när jag bara vill dö.
Jag är sjuk i själen när jag sitter med mina pensionspapper i knät och planerar mina barns ekonomiska trygghet, eller när jag får min X-man att skriva över vårdnaden på mig för man inte ska splittra på barnen om jag väljer försvinna bort. Jag är sjuk i själen när jag gör en Mapp i datorn där det står allt ifrån hur mycket de stora ska ha i månadspeng, vilket märke av byxor som passar det ena barnet bäst (pga av olika anledningar)…
Då känner jag mig jävligt sjuk.
Sjukt ledsen.
Sjukt liten.
Sjukt rädd.
Sjukt sjuk.
Stolt? Ja som fan! Var gång jag går ur dessa tankar och finner mening oavsett vad det kan vara, blir jag stolt över att jag besegrat min sjukdom-
för denna gången.

 


Lösenordsskyddad: Ångest

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


ADHD/Bipolär bra text


En bra låt jag fann idag:
Baby you understand me now
If sometimes I get a little mad
Don’t you know no one alive
Can always be an angel
When things goes wrong
Your bound to see some bad

Oh but I’m just a soul who’s intentions are good
Oh lord , please don’t let me be misunderstood

You know sometimes, I’m so carefree
With a joy that�s hard to hide
Then sometimes again it seems
All I have is worry
Then your bound to see the other side

Oh but I’m just a soul who’s intentions are good
Oh lord , please don’t let me be misunderstood

If I seem edgy I want you to know
I didn’t mean to take it out on you
Life has it’s problems and I’ve got my share
But thats one thing I never ment to do
Cause I love you

Now baby I’m just human
Got my faults like anyone else
But sometimes I find myself
All alone regreting
All the foolish things that I have done

Oh but I’m just a soul who’s intentions are good
Oh lord , please don’t let me be misunderstood