Allt som är mitt bär jag med mig

Rädsla att lämna ut sig

I natt gick jag i och läste hos en bloggvän. Varit dålig på det ett tag nu.
Fick syn på hennes underrubrik ”Förståelse uppskattas men inte råd om uppfostran”.
och först då slog det mig varför jag inte längre var bekväm i mitt tidigare skrivande.
Kände mig många gånger bedömd, att jag kände fel känslor och vad jag borde göra och agera många gånger.
Jag försökte tillsist bli duktig- för att tllfredsställa någon/andra…
Jag drog öronen åt mig.
Vi har alla vår egen väg att gå.
Du har din och jag har min.
Om du funnit din väg som du mår bra av, behöver ju inte den väg jag funnit vara sämre för den inte ser ut som din.
Jag har blivit misshandlad hela hösten och vintern.
Blev desorienterad med en känsla av hjärntvätt som jag inte kunde ta på.
Riktade alla som hänt, allt dåligt som drabbade alla runt mig berodde/berott på mig.
Världens sämsta livspartner, mamma, vän- människa.
Jag har spenderat mina månader med försöka göra bot.
Bot för vad då?
Att jag är trasig?
Att jag är sjuk?
Att jag har funktionshinder?
Att göra bot är omöjligt för min del. Skapar bara oro och ångest och nervärderar sig själv.
Om målet är att acceptera sitt liv som varit, som är och alla människor omkring mig- gäller inte detta då att människor omkring mig ska acceptera mig och mina värderingar och mitt sökande på samma vis?

Mitt Jag är inte min sjukdom.
Min sjukdom går inte styra över men får utlopp via mig.
Min sjukdom kräver energi, kraft, mod och ödmjukhet och förståelse.
Min sjukdom är inte samma som att inte ta ansvar. Så gott jag kan.
JAg har två ok att bära; min uppväxt som ständigt är en del av mig.
”Allt som är mitt bär jag med mig”.
Som min bloggvän skriver ”vem har gått i mina skor?”
Andra oket är världen jag står i just nu som är helt svävande och oidentifierbar.

En gång i tiden lästes mina bloggar för jag var personlig, självutlämnande, och jag var naiv, och fick bekfräftelse för det verkade vara fina egenskaper och att jag bland så många fler- hade något litet att tillföra någon. Det gjorde mig glad.
Idag har den en besk smak i munnen.
Mycket har hänt senaste tiden och dessa saker lägger jag i Privat.

Önskar er en fin helg!

Ett svar

  1. Knasen

    …du är bra som du är!
    synd att jag aldrig fattat nåt…

    mars 13, 2010 kl. 6:15 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s