Allt som är mitt bär jag med mig

ADHD/Bipolär- Medicinering/side effects/vuxna/barn

Läste på SmulAnns blogg en del frågor kring ADHD-medicinen. Så jag tänkte svara här.
Jag svalde med hull och hår allt som hade med medicinering att göra. Desperat desperat desperat…mitt huvud höll på explodera och jag hade bestämt mig för ta livet av mig vid åreskiftet- jag orkade helt enkelt inte med detta 24/7 i skallen.
Vad jag inte var medveten om eller min läkare heller (som då var ny) var att jag var mitt uppe i min livs allra kraftigaste och långvarigaste MANI-period…dvs Ej hypomani (lightvariant).
Efter 2 dagar på Concerta kördes jag fullständigt i väggen. Finito! Som ett lok i en bergsmur.
Kunde gått jävligt illa den gången och fick ha vänner omkring mig de första dygnen för jag på allvar trodde jag skulle begå självmord.
Blev bättre- men omständigheterna bidrog till kriser gång på gång….osv.
I december var jag upp i 99 mg/dygn uppdelat på 2 gånger.
54 mg/ morgonen
27 mg/ kvällen.
Jag kan INTE ta Ritalin pga av att det kör igång den Bipolära manin.
Något man får känna av men svårt för den som inte är medveten om sina mani/hypomani…
Jag började bli sjuk. Jävligt sjuk.
Hjärtklappning, oregekbunden puls, smärtor i vä sida ner i handen, tungandad ibland upptill 8 timmar utan ett enda djupt andetag, svimningar, utslag, svullna läppar, blå/lila händer så fort jag gick ut, skaningar, illamående….osv.
Självmordstankarna var direkt fysiskt påtagliga i känslan- och att inte kunna andas på halva dygn kan få vilken människa som helst att vilja hoppa.
Sänkte Concertan och två dagar senare var jag mer eller mindre fri från allt. Bäst var att den gastkramande ångesten jag hade levt med låååång tid bara sa POFF! Försvann! Min ångestgrund var stor i kopplingen till Concertan.
Jag har ofta uppföljningar- mer än vad mina tonåringar har på BUP.
DET är jag kritisk mot.
Jag har många fler fördelar som vuxen…men jag har förstått att det har med vart man gått, till vem och vilka resurser so finns att tillgå.
Jag har lyx. Verkligen lyx! På så sätt….
Mitt problem är inte ADHD.n för vara helt ärlig- det är det lilla i jämförelse med de BIPOLÄRA problem…..kombinationen? Tja…:-/
Jag har kommit jätte långt i arbetet med framförallt den Bipolära delen- en medvetenhet om både när jag går upp och på väg ner osv….
Detta pga av att jag för första gången i höstas, i samband med Concerta-upptrappningen- i kraschen- såg och KÄNDE konskvenserna av 8 månaders jävla mani med förödande konsekvenser som är obeskrivbara.
Jag hade inte nått den insikten och medvetenheten utan Concertan.
och mitt ständiga arbete på utveckla min medvetenhet i bipolära sjukdomen heller. Skillnaden är att tankarna inte längre är 135 st på samma gång, spretar inte lika mycket och jag får möjlighet att skapa fokus och lugn- hinner helt enkelt med vad jag tänker. Därmed också vad jag känner och hinner lyssna in magkänslan.
Men självklart är jag orolig hur det slår i kroppen i längden. Har ju hjärtsjukdomar, strokes, diabetes i familjearvet som kan påverkas.
Har info i länken här om Concerta som kanske är mindre rolig att läsa, men jag anser oavsett tyckande kring medicinen är alla vinklar bra att ha med sig i bagaget. Hur ska man annars veta vad man bör vara vaksam på och vilka kontroller/regelbundnhet osv som är viktiga.
http://www.lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/bakg_dok/ADHD-bakgrund_webb.pdf

3 svar

  1. Elin malnström

    Hej. Vad äter du för mediciner nu mot bipolär samt har du något mot adhd? Har testade ritallin men blev fruktansvärt låg ville till sist inte ens gå ut. Sade redan innan min utredning för adhd att jag först ville he stämbingsstabiliserande sedan adhd medicin, men tyvärr tog man ingen som helst hänsyn till detta vilket resulterade i så dåligt mående att ja i dagens läge inte ser någon ljusning. Tror att jag är bipolär/ adhd men ingen på psyk lyssnar.utan när jag efter mycket om och men slutligen ringde min läkare för att säga exakt hur Ulla allt nu är och att jag inte vill leva längre fick jag gullisar, visst mådde du bättre när du jobbade, jag sa givetvis ja då sa han,bra skriv om dig på arbetsförmedlingen på 50%. Det var svaret på att jag ville ta livet av mig. Hjälp,något tips hur och vad jag ska göra,orkar inte tjata längre för att få hjälpen jag är berättigad till. Mvh elin

    september 25, 2011 kl. 12:52 f m

  2. Det är så klockrent det du beskriver: att man hinner med i vad man tänker och känner, när centralstimulantiamedicinen fungerar.För så blir det.

    Jag vill inte göra det här med ADHD-medicinering till något svart eller vitt: antingen himmel eller helvete. Du vet att jag varit en av de som påpekat att de symptom du haft kan bero på Concertan och att kombinationen CS-medicin och bipolärt syndrom kan vara fatal. då det kan trigga mani. Slutsatsen jag drar av dina, egna och andras erfarenheter är att det är viktigt att hitta en doktor som kan neuropsykiatri, har lång klinisk erfarenheter av medicinering (och inte minst kan fundera över en diagnos) och verkligen ställer rätt frågor och lyssnar på patienten även mellan raderna. Det räcker inte med att en psyksyrra (med mindre erfarenhet av det somatiska) lite sporadiskt kolla blodtrycket, när man satt igång en medicinering. Det måste finnas fler kontrollpunkter. Att lämna en patient med ADHD helt obehandlad är också riskfyllt, med tanke på samsjukligheten med ångeststillstånd, missbruk, schizofreni, tvångssyndrom, ät- och sömnströrningar m.fl. Det här med mediciner är en delikat balansgång. Förhoppningsvis utvecklas det bättre mediciner vartefter.

    april 2, 2010 kl. 4:00 e m

    • Hej Genrep!
      Ja jag är dig tacksam för dtt envisa ”tjat”….*ler*…när jag mådde som sämst!
      Såg det som ett hot faktiskt- att man skulle ta ifrån mig ”min förmåga” till samlade tankar.
      I kombinationer med kriserna så var väl de kraftiga biverkningarna både en del av ångestsyndom och chock över privata saker; men grunden i hur ”sjuk” jag blev vet jag idag ligger i biverkningarna.

      För min del är det ett pussel gällande medicinerna.
      Concertan kör inte igång mina hypomaniska dagar, däri ligger inte problemen utan att den bipolära medicineringen som diskuteras…om det ens går att medicinera bort hypomanin utan att det är Lina som tas bort.
      Svår balansgång.
      Än så länge äter jag inga fler äm Lamotrigin…

      Glad Påsk!

      april 3, 2010 kl. 6:10 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s