Allt som är mitt bär jag med mig

ADHD/Bipolär- hjärnan är en jävla ögontjänare

Sitter och tar igen mig en liten stund.
Börjat komma tillbaka till den där känslan som gör det roligt att laga mat och bjuda på  middagar.
Jag gjorde det jätte ofta ”förr”…dvs för ca 10-12 år sen.
Ikväll ska jag ha middag. Alla barnen ska vara med också.
Hållt på hela dagen med middag, två av mina allra närmaste vänner- systrar som vi kallar varandra- kommer hit på middag.
Har gjort tacos på begäran av barnen, sedan amerikansk marängcitronpaj och en Fransk kladdkaka med ”riktig” choklad.
Intressant nog; den ena har jag känt sen 20-års åldern, den andra sen vi var 15 år. MEN de har egentligen aldrig träffats på detta sättet och känner egentligen inte varandra heller.
Hade två bråk på eftermiddagen dock som sänkt mig.
Ångest för första gågen på evigheter. Inte ens i mina dippar/låga perioder har jag någon större ångest numera.
Men nu, idag…en timme innan alla kommer.
Typiskt! Stressar mig! Ledsen!
Så jävla lite som krävs för jag ska vackla och snubbla…vill inte ”ner där” nu. De där tankarna på min ”fribiljett” uppenbarar dig i små flashar och jag trycker genast bort dem, men de fastnar där i mellangärdet på något vis, men jag låtsas inte om dem. Kanske är det min hjärna som agerar ögontjänare men jag ska överlista dessa jävla tankar denna gången med.
Fan vad irriterad och frustrerad jag blir…så här ”skör” (?) var jag inte förr.
Inte på långa vägar.
Jag brukar palla trycket för ”småsaker”.
Antar jag nådde min gräns för det där trycket för några månader sen, försöker acceptera…ser det hos alla andra som mår dåligt, men svårt med acceptensen hos mig själv.
Hur blev det så här egentligen?

3 svar

  1. pärlan

    Superbra blogg, tack för all läsning dags att sova nu tyvärr men jag återkommer:-)

    juli 12, 2010 kl. 12:12 f m

  2. Hoppas innerligt verkligen ni alla fick en fin o bra kväll.!
    kram

    april 9, 2010 kl. 8:18 e m

  3. Mib

    Hej. Längesen jag var här. Men nu är jag det 🙂
    Jag tycker jättemycket om besök. Tror jag. Sen när det nästan är dags. Klockan tickar närmare. Då får jag totalpanik. Blir halft hysterisk. Tjabo brukar då i allmänhet utbrista att han hatar att ha gäster här. Tyvärr tror jag till viss del att det beror på mig!
    Jag vet inte riktigt varför det blir så där. Men jag är uppvuxen i ett hem med nästintill steril ordning och med en jättedominant mamma som höll ordning på allt. Så det var aldrig nånsin stökigt. Och därför tror jag alltid att det är fel att ha den minsta oordning.
    Men jag lyckas aldrig ha det så där ordningssamt.
    Och alla som kommer hit säger uttryckligen hur mycket dom tycker om att komma till mitt hem just för att det är så fyllt av LIV på nåt sätt. Här är nog ett väldigt positivt kaos. Egentligen borde man vara stolt över det ju.
    Ja ursäkta, en halv roman på din blogg om mig… Inte meningen.
    Men hoppas det går bra med allt.
    Kram!

    april 9, 2010 kl. 6:51 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s