Allt som är mitt bär jag med mig

Tillbaka men framåt

Dag 28 och ännu kvar på 89:an.
Hemma på permission till imorgon.
Innför den låsta dörren mötte jag en ny, öppnare och en så mycket mer kärleksfull värld än någonsin tidigare.
I en värld där jag från första stund bemöts som Lina- och inget annat.
Medicinerna som gjorde mig virrig är borta- och Jag är tillbaks. Dock lite stukad men mer Här än någonsin.
En diagnos mindre, som det ser ut nu…och framförallt ingen diagnos som har företräde till
vem jag är.
Inga mediciner som suddar mitt sinne och stjäler mitt minne.
Enda nya medicinen är vårdplanering, boendestödjare samt omtanke, stöd och medmänsklighet av många fina människor.

 

6 svar

  1. Jag undrar bara vart du är?

    september 9, 2010 kl. 5:23 e m

  2. Jon

    Hej
    Jag har nu i flera år haft det riktigt jobbigt. Har nyligen fått hjälp och börjat äta Lamotrigin mot vad de tror är Bipolär. Jag har symptom som stämmer in på Bipolär, men jag känner igen mig helt och hållet i allt man hört och läst om ADHD.

    Har haft riktiga bekymmer med matsmältningen och det kan komma ifrån att jag har haft dålig aptit under en längre tid. Det blir som en ond cirkel att man har dålig aptit och det gör att man inte får i sig allt man behöver samt att vissa osmälta näringsämnen irriterar och skapar en massa underligheter.

    Jag har haft liknande bekymmer som du har beskrivit.. en massa underligheter som ingen doktor kunnat förstå. Det är mjölk och glutenprodukter som gör att jag blir jättedålig, men kan tåla dem en viss tid för att det sedan kan bli dåligt igen.

    Det är ju inte säkert du behöver det, men du kan ju kanske testa att utesluta mjölk en vecka och dra ner på glutenmaten. Ät mycket potatis, avocado, frukt, fisk, linfröolja.

    För närvarande utesluter jag glutenmaten helt och hållet för att testa ifall det är det som är felet. Äter lite mjölkprodukter, men i matlagningen funkar det rätt ok. Tar måttliga mängder A-vitamin, ibland lite matsmältningsezymer, multivitamin, linfröolja. Detta gör att jag mår rätt bra, men jag har ändå denna eviga stress och otålighet som saboterar hela min tillvaro. Stannar det upp och jag är på fel ställe kan jag bli enormt rastlös och det övergår i ångest. Har miljontals idéer och projekt som jag funderar på och jobbar med. Detta gör att jag har väldigt svårt att tänka på kosten och att ta det lugnt och inte glömma bort att äta. Går dock inte bara att avsluta alla projekt jag har, för ju mindre jag har att göra desto stressigare blir jag. Då jag är igång och jobbar för fullt kan jag känna en viss ro i sinnet, men detta sliter på kroppen och det brukar ofta göra att jag blir sjuk och tvingas vila.

    Jag hoppas att det ska gå att få mig på rätt köl med rätt medicin och att jag även kanske kan återgå till en mer ”normal” kost då jag återfår aptiten och matsmältningen funkar bättre.

    Oj, det blev ett långt inlägg. Hoppas jag kom med något vettigt råd åt dig.

    juni 20, 2010 kl. 8:01 e m

  3. Mib

    (har bytt bloggplats)

    Hej!
    Jag kikar in och säger hej och skickar en kram. Jag tycker att vårdplanering, boendestödjare samt omtanke, stöd och medmänsklighet av många fina människor låter som en jäääättebra medicin. Den tror jag på.
    Kram på dej och passa på att sova mycket.

    maj 26, 2010 kl. 6:48 e m

  4. Vad skönt att läsa något livstecken ifrån dig! Det låter bättre med 🙂

    maj 25, 2010 kl. 7:07 e m

  5. Välkommen tillbaka! ❤

    maj 25, 2010 kl. 6:05 e m

  6. Låter som om du är på bättringsvägen. Skönt att höra.

    maj 25, 2010 kl. 3:35 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s