Att leva vidare….
Har funderat länge på om jag skulle lägga ner bloggen- under tiden har den fått vila.
Har haft en annan blogg men ytterst sporadiska inlägg gör den väldigt tunn…
Funderat mycket över att bloggen varit så diagnosinriktad vilket inte känts så rätt senaste månaderna.
Ändå är ju diagnoserna en stor den av mitt liv- inte bara mina egna diagnoser.
Sen slog det mig att det inte är diagnostjatet som känts obra, utan problematiseringen, tror jag tröttnade på mig själv.
Senaste månaderna har inriktningen varit mer lösningfokuserad på ett annat vis än tidigare och det är för mig en bättre inriktning om ja nu ska tjata diagnoser.
Vet inte om jag har några besökare kvar, men spelar nog ingen större roll egentligen.
Mycket har hänt sen den 25 maj! Omöjligt att uppdatera.
Jag hann inte vara hemma från sjukhuset mer än knappt en vecka när min minsting insjuknade och inte kunde gå.
Han gick från en vild, aktiv och springande 4 åring till rullstol på mindre än 3 dagar.
Han har fått diagnos Perthes vilket tar ca 4 år att läka ut, och håller på utveckla samma i den tidigare friska höften.
Livet är en utmaning kan man säga….
ADHD/Bipolära Agencybureau's Blog 
Hurra för att du lever och skriver. Du behövde såklart stänga av. Nu gäller det att se framåt.
september 18, 2010 kl. 9:37 f m
Skönt att höra av dig!
Jag har tänkt på dig, på er.
Jag tror på dig, jag tror du hittar till dit du vill komma.
Jag hoppas bättring för B, mod, förtröstan, tillit till er själva och livet, kärlek, styrka och massor av kramar till er alla!
Anna
september 16, 2010 kl. 6:57 f m
Har tänkt på dig och skönt att se livstecken oså.
Oj, hjälp vad jobbigt med din son, fan vad tufft 😦
september 14, 2010 kl. 8:53 e m
Hej!
Jag har verkligen saknat dina inlägg! Och är här och kollar då och då. OCH äntligen har du skrivit nåt!
Verkligen jobbigt med grabbens nya diagnos. Du får jättegärna berätta mer om det! Sånt är terapi för mig vet du 🙂 Och ibland är det ju skönt för en själv att skriva av sig också.
Hoppas att du fortsätter skriva här, det ser jag fram emot!
Kram!
september 14, 2010 kl. 6:51 e m