ADHD/Bipolär- Blint dilemma?

Igår var jag och tog en kaffe med en vän. Betalade med mitt bankkort och skulle fylla i mitt personnummer och skriva under när det slog mig....HUR gör blinda när de måste skriva under sin namnteckning? Eller är de diskriminerade att alltid bära kontanter? Och det vore ju hemskt för vilket risk har inte blinda att utsättas för rån och stölder....

För övrigt; här kommer en låt som går varm just nu.
This Is Head – 0002 – Dan Lissvik Remix

april 9, 2010 | Kategorier: I backspegeln | Lämna en kommentar

Att inte känna sig hemma

Vilka riskfaktorer spelar in för att identifiera sig som en avvikare?
Vilka förutsättningar krävs för att bryta den negativa spiralen och går det att undvika avvikelse som min identitet?
Ur Socialpsykologiskt perspektiv är :
”Människan är en social varelse som söker mening i sin tillvaro och tolkar ständigt verkligheten. Mening skapas i socialt sampel med andra människor”.
Stämplingsteori är ett sätt att tillämpa ett ”symboliskt interaktionistiskt” tänkande på ”avvikande beteende”.
Symbolisk interaktion handlar om hur man uppfattar sig själv i samspel med andra varelser.
Dvs att självuppfattningen man får/har av sig själv beror på vilken respons och reaktioner man fått från omgivningen.
Samspel sker via språkliga symboler; ord, tonfall, mimik, ljud, gester, kultur, traditioner osv..
Föräldrarnas funktion:
Vi föds utan självbild, som en tomt ark.
Grunden/inre kärnan för denna typ av stämplingfamilj, den dysfunktionella är att barnet föds:
– utan existensberättigande
– utan integritet
-utan egen vilja
– utan rätten att fylla sina egna behov
Barnet är endast till för att fylla andras behov och blir utan upplevelse att finnas för sig själv.
Insnärjd Familj
Här är man så djupt invovlerade av varandra att gränserna mellan individerna suddas ut.
Familjen blir som en oidentifierbar egomassa för varandra, där gränserna suddas ut och de egna funktionerna omöjliggörs för ”alla är involverade i alla”….
1. Avvikare är inte något jag ÄR- den är en något jag blir. Någon med makt (föräldrar/syskon/släkt) stämplar ett beteenden som är avvikande.
2. Inget beteende är avvikande i sig självt utan beror på hur responsen från omgivningen speglar mitt beteende.
3. Det är en process över tid- och inte enstaka händelser.

 Barnet kan lära sig att de är bra- trots att de i ögonblicket utför något dåligt-  och när barnet utanför ”familjen” utför samma dåliga handling som återkommande speglar negativa reaktioner upplever barnet att det är hela Människan som döms ut.
”Det är inte bara det jag gör som är dåligt- utan det är fel på hela mig….”

 Man lever som om husets dörrar aldrig fick stängas (om det finns dörrar). Man sover i samma säng, alla går på toaletten och duschar samtidigt, avskildhet och eget behov av att vara ostörd och självbestämmande finns inte.
Finns inget SJÄLVBESTÄMMANDE om individen nu vill bajsa i fred.
Försöker man motverka detta motarbetas man snabbt och kraftfullt.
Ex om barnet visar behov av självhävdelse eller självbestämmande begränsar föräldern barnet  med sina egna känslomässiga eller fysiska behov. Mamman:
”Jag gillar inte att du är med den där Göran, hans föräldrar är så märkvärdiga…”
Då låter kanske barnet bli att leka med Göran för mamma ska slippa känna sig underlägsen någon annan…
Föräldrarna dominerar och barnet underkastar sig deras behov.
Barnet går med på vad föräldrarna vill och behöver, trots att barnet uttryckt sitt eget behov och vad det vill- skapar detta osäkerhet i sin person, problem med ta ställning, blir missnöjda med sig själv- och utformar hat, hämndkänslor eller obehag mot föräldrarna.

Familjen behöver någon som är ”roten till allt ont”- någon att skylla på och utser en syndabock som utses som avvikare (bland avvikar-familijen).
Eftersom familjen och föräldrarna präglar vilken självbild vi får och skapar- och denna är att man är syndabock/avvikare- tar barnet detta till självbild om vem man är.
Barnet BLIR en avvikare.
Barnet BLIR ”kärnan till skit i familjen”.
Barnet kan också befria övriga familjemedlemmar från ansvar, skam, skuld osv…
Om en konflikt mellan föräldrarna uppstår om barnet riktas starka negativa känslor mot barnet som dels upplever svek hos sig själv som inte fyllde föräldrarnas behov, dels ett svek av att vara orsaken till föräldrarnas konflikt- och i värsta fall hamnar i en lojalitetssituation av att välja ”sida”.
Sin egen, mammas eller pappas?
Väljer föräldrarna att stämpla barnet så hårt att barnet upplever en uteslutning av Familjen blir detta ett svårt trauma för barn med rädsla att inte längre ”finnas i deras värld”.
Med en negativ/avvikande självbild söker man bekräftelse på detta, även det krockar med att agera efter en positiv självbild.
Har barnet ”krav” att vara ständigt banbrytande (avvikande) och fostrad med att samhällsförakt och ses som ett hot mot integriteten, eller att ”regler är till för att brytas”, väljer barnet att heller ta smällen utifrån (ex skolan) än fråntas bekräftelsen från sina föräldrar.
Återigen blir det ett exempel för negativ förstärkning- en avvikare.
Barnet fostras till bli beteendestörd avvikare.

Å andra sidan behöver man inte stämplas i hemmet för bli en avvikare.
Skolan är en faktor som skapar avvikare; ”du är bråkig”, ” du är ett problem”, ”du är hjälplös” (mobbad), ”du är elak” (mobbare) sov….

Jag reflekterar och utvärderar mitt liv för jag har ett behov av att förstå, få kunskap om varför jag är den jag är- eller är den jag icke är…och för våga vara den jag vill vara. 

mars 12, 2010 | Kategorier: I backspegeln | Lämna en kommentar