Ofärdig hall....igen...
- Ofärdigt ”design-make-over-bord”…
Höjde min medicinering av Lamotriginen i onsdags.
Märktes direkt…gäspade halva dagen…spännband om huvudet.
Igår fick jag tillbaka biverkningarna jag haft på Concertan plötsligt.
Ringde läkemedelscentralen och fick veta att biverkningarna av Concertan kan öka med dosen/höjningen av Lamotriginen….
Så idag sänkte jag Concertan ytterligare.
Får prata med min läkare nästa vecka när jag ska dit.
Jävla pussel hela tiden….
För övrigt?
Har tränat var dag. Stolt över att jag kommer iväg även om det är en stor ansträning.
Har turen att kunna stänga in mig i en av salarna på gymmet och vara ifred med mitt hopprep. Har funnit en tid också där det nästintill inte finns några folk alls som tränar…mer än några få pensionärer.
HAr ofta dippar framåt seneftermiddagarna och kvällarna dock…
Lätt för tjuta, men så får det väl vara ett tag.
Är glad däremellan och det är jag tacksam för.
Återigen är hallen i kaos. Målade EN avfyra väggar innan luften tog slut i början av vecka så nu står det målarburkar och tillbehör i en hörna och psykar. Slutföra? Ja, men en annan dag….;-)
april 9, 2010 | Kategorier: Bipoläritet/ADHD, Privat, Privat- för vänner | Tags: Bipolär, dödtid, Depression, Framtid, fysik, Jag, kreativitet, livet, Mani, Neuropsykiatri, personlighet, träning | Lämna en kommentar
Jag är vad man brukar säga en stark personlighet, karismatisk, lätt för entusiasmera människor, engagerad, positiv, ”för mkt”, gränslös, integritetslös, hämningslös osv…
En ny insikt jag gjort för inte länge sen var:
”Bara för jag är en stark personlighet behöver jag inte ha ett starkt Jag”.
Blev ledsen den dagen detta slog mig. Ofta fungerat bra med vänner och speciellt i den kreativa delen av mitt yrke. Men ändå har det alltid funnits den där malande känslan av:
”åh tänk om jag blir påkommen, nu är jag snart avslöjad för vara den fejk jag försöker dölja”….
”Tänker jag och känner jag rätt nu…?”
”Är det jag säger verkligen något jag står för?”
”Säger jag detta bara för jag orkar inte med kritik och för få vara ifred med mig själv?”
Jag vet förnuftsmässigt att jag är bra på det jag gör (gjort) men jag vet också att jag valde det jag gör (gjort) som en ”easy way”- för det är den enda värld jag känner mig trygg i.
Men inte den värld jag nu stigit in i.
Nåväl.
Mycket har snurrat kring Socialt arv-avvikelse- aldrig känt mig hemma i mig själv- Självbild- Jagkänslan- mitt egenvärde- vilka är MINA behov- Varför finns jag?
För vem finns jag?
Varför känner jag mig så trasig?
Varför har mitt liv sett ut som det gjort?
Vad är mitt arv?
Till vilken miljö föddes jag?
Vilka valmöjligheter hade jag då?
Vilka har jag idag?
Är de val jag gör mina?
Är de förväntningar från andra?
Jag föddes med en skörhet.
Var människor omkring mig rädd om mig?
Såg de mig eller är jag någon som bara finns?
Hur vet man vikten av att vara rädd om sig om ingen visade:
Hur gör man?
Är jag värd att vara rädd om?
Dysfunktionella familjer/flräldrar kan helt klart förstärka negativt och”lösgöra” eller skjutsa på de ”medfödda” funktionerna.
Gemensamt för alla dysfunktionella familjer är att de skapar ett stressat klimat för barnen att leva i. Oavsett dysfunktinalitet.
Stress. Ett stressat barn….blir ”stress-skadad” på ena eller andra viset.
Hur skapas en Självbild med grundkänsla av
stress, brist på integritet och förvirring?
Vilka blir konsekvenserna?
Vilka vägar och hur mår ett Vuxet barn med denna självbild?
Jag en någon som behöver förstå hur jag skapades för kunna förändra det som faktiskt gick fel längs vägen.
mars 12, 2010 | Kategorier: I backspegeln | Tags: ADHD, biologi, Bipolär, dåtid, dödtid, Dem, Depression, Du, försäkringskassan, Framtid, fysik, Jag, Jagbild, kreativitet, livet, m självmord, Mani, mfysiologi, Neuropsykiatri, pengar, personlighet, Psykiatri, psykologi, Självbild, Självkänsla, Sjuk, Sjukskrivning, socialen, socialpsykologi, strategier för manier, teologi, Vi | 1 kommentar
ADHD/Bipolära Agencybureau's Blog 
