ADHD/Bipolär- Läkemedelsträsk
Många bloggvänner med olika typer av neuropsykiatriska och samsjukkliga diagnoser är inne i samma läkemedelsträsk som jag befinner mig i.
Frågorna, tankarna och osäkerheten är många och stora.
I grund och botten handlar det ju inte enbart om ett välfungerande och välmående liv utan ohälsa- i grunden handar det är ett få Leva och inte Dö.
Att leva med en frisk kropp- det som är vår stomme!
Vilken nytta har jag av mina samlade och välfungerande tankar och känsloliv om min kropp är sjuk- och vice versa.
Det finns en systemfel, byggt på bristande resurser och samarbeten mellan läkare, instanser och behandlare. Finns en skiljsvägg mellan neuropsykiatriker och den som inte är neurologisk inriktad på samma vis:
”The principal difference between a psychiatrist or neuro psychiatrist ( neurologist ) Is that the Psychiatrist diagnoses and treats people with mental or emotional problems, using medications, group and /or individual psycho therapy. The neuro psychiatrist diagnoses and treats people when the illness stems from neurological causes. The neurologist makes much greater use of EEG’s, MRI’s Brain Scancs and CAT Scans..
Neuropsykiatriker= ADHD, neuropsyk funktionshinder
Psykiatriker= psykiska sjukdomar (Bipolär)
Jag menar inte nu att den ene inte har tillräckligt mycket kött på benen som den andre- men att det borde falla sig naturligt att specialiseringen är inriktad på ett vis där den andre kunde fylla vissa luckor.
Neuropsykiatriker har enligt min erfarenhet större kunskap om medicineringar kring ADHD än en allmänpsykiatriker har.
Liksom en psykiatriker säkerligen har mer erfarenhet kring medicineringar runt psykiska störningar/sjukdomar som schizofreni, bipoläritet, psykoser osv.
Om man är samsjuk som jag uppstår då risken att jag halkar snett mellan stolarna.
Hur man än vänder och vrider på det så är det patienten som tar smällen.
Vi vet alla hur det ser ut i psykiatrin idag gällande väntetiderna, behandlingar, tillgång till utredningar och inte minst hur olika rehabliiteringarna ser ut.
En får diagnos och medicin- sen är det tack och hej.
En annan får diagnos, medicin, samtalsstöd, terapi, medicinsk auppfljning regenbundet osv. Jag tillhör den sistnämnda och ser mig som Lyx patient.
På ett vis har det inte varit värst att jag känt mig så enormt sjuk- och fortfarande gör till stor del.
Värst är att sjukdomsupplevelserna skapat den värsta formen av sjuka för min del: tron att vara Inbillningssjuk!
Inbillningssjuka som gjort mitt redan sköra psyke ännu mera tilltufsat och förvirrat!
När jag stått på alla fyra i timmar för inte kunnat djupandas en enda gång och får frågan om hur min ångestgrund ser ut, hur ska jag då svara?
”Jo tack, den finns….”
Har man inte ångest innan så får man det när man inte kan andas och har syrebrist.
Har man svår ångest får man å andra sidan andningsproblem.
Ett tag trodde jag att jag hade fått tillbaka en del sociala fobier jag haft för länge sen. När jag gick ut fick jag svårt att andas. Jag tänkte då att
”Åh nej, jag har fått social fobi, är rädd för folk utan att jag vet om det….”
När det i själva verket är så att jag fick svårt att andas pga av den fysiska ”ansträngningen” det innebar att röra mig….
En annan sak som det gås miste om är att man kan få hjälp via Läkemedelsförsäkringen gällande biverkningar, men då måste man ju bli tagen på allvar för detta också.
ADHD/Bipolär- Systerskap och vänskap
Systerskap!
Hur mycket kan hända på en vecka?
Den frågan fick jag ofta av min förre ADHD-coach och hur förklarar man det?
Denna veckan var speciellt och har lagt enormt mycket till karma-kontot och gjort enorma goda gärningar för människor jag älskar!
Jag är stolt- över mig själv, mina vänner och det systerskap som symboliserar oss!
Välkommen tillbaks till Livet, min älskade vän!
ADHD/Bipolär- Meds.höjningar och icke-slutförda projekt
Ofärdig hall....igen...
- Ofärdigt ”design-make-over-bord”…
Höjde min medicinering av Lamotriginen i onsdags.
Märktes direkt…gäspade halva dagen…spännband om huvudet.
Igår fick jag tillbaka biverkningarna jag haft på Concertan plötsligt.
Ringde läkemedelscentralen och fick veta att biverkningarna av Concertan kan öka med dosen/höjningen av Lamotriginen….
Så idag sänkte jag Concertan ytterligare.
Får prata med min läkare nästa vecka när jag ska dit.
Jävla pussel hela tiden….
För övrigt?
Har tränat var dag. Stolt över att jag kommer iväg även om det är en stor ansträning.
Har turen att kunna stänga in mig i en av salarna på gymmet och vara ifred med mitt hopprep. Har funnit en tid också där det nästintill inte finns några folk alls som tränar…mer än några få pensionärer.
HAr ofta dippar framåt seneftermiddagarna och kvällarna dock…
Lätt för tjuta, men så får det väl vara ett tag.
Är glad däremellan och det är jag tacksam för.
Återigen är hallen i kaos. Målade EN avfyra väggar innan luften tog slut i början av vecka så nu står det målarburkar och tillbehör i en hörna och psykar. Slutföra? Ja, men en annan dag….;-)
ADHD/Bipolär- fräsigt dyk
Ett mindre kul- och nytt- alterego...don't like!
Efter att varit igång i helgen och haft det bra tillsammans med familjen, sjönk jag rejält igår runt 18-tiden.
Luften gick ur mig och blev mer eller mindre totalt handlingsförlamad.
Inte deppad dock, bara helt avtrubbad.
Somnade när jag lade killarna och när H som var här väckte mig så fräste jag omkring som den värsta vildkatt.
kastade mig på madrasserna med täcket över huvudet och däckade helt.
Vräkte dock ur mig enahanda saker till H som stannat kvar eftersom vi firat påsken tillsammans.
Har dock inget minne av det hela mer än att jag var jävligt trött och kände obehag bara.
Sov sen i 12 timmar.
Kändes inte vidare bra när jag i morse upptäckte att jag hade glömt medicinerna i 2 dagar, och att jag varit otrevlig mot H utan att jag ens hade en aning om det och faktiskt inte hade fog för det heller.
Mår iaf stabilt idag och får nog allt sätta mobilen på larm igen för komma ihåg medicinerna.
Fy mig!
Haft en mysig middag tillsammans med barnen ikväll också!
ingen stress eller press- det gör underverk för mig- och för alla de andra också så klart.
Imorgon är det träning som gäller- märker skillnad i mitt mående när jag tränar. Känner att jag måste börja prioritera detta mer och försöka komma tillbaka till vanan och rutinen.
Men det är svårt när man varit ifrån en längre tid och kondisen har fått lite stryk kan jag konstatera.
ADHD/Bipolär-Varningar om Zyprexa läkemedel
Vilka val gör vi när det gäller medicinering?
Vilka valmöjligheter har vi?
Vilka alternativ finns att inte övermedicineras?
Vilken energi är vi själva beredda att lägga och prova INNAN medicinering är sista alternativet?
Vilken tillgång har vi till alternativa behandlingar; KBT, psykoterapi, sjukskrivningar osv?
Jag har de senaste två gångerna haft intressanta diskussioner med min läkare Björn. Han är intressant att prata och känner mig trygg, fri och öppen i samtalen.
Vi har diskuterat hur man ska kunna balansera den Bipolära delen av mig.
Jag är noggran med att kolla upp vad det är man vill stoppa i mig.
Jag kan visst ta medicin med svåra biverkningar så länge jag själv får välja vilka risker jag tar och kan väga för/-nackdelar mot varandra.
(som med Concertan).
Fann dock info om medicinen jag är misstänksam mot och känner jag måste frågasätta. Jag har aldrig haft psykotiska inslag eller liknande vare sig jag är Hypomanisk (mild) eller Manisk. (kraftig).
Jag sa att ”ska jag ta den där medicinen, Zyprexa, kommer du ha mig krälandes här utanför 3 ggr/veckan; blir jag inte sjuk av den kommer jag garanterat tro jag är det”.
Det var de värsta biverkningar jag läst- för mig- blev bipacksedeln till Concertan en fis i rymden.
Blev inte bättre av att jag fann att läkemedelsbolaget som gör medicinen man vill ge mig i oktober fick betala de största böter i USAS historia och gigantiska belopp i skadestånd till olika stater.
Just diskussionen kring att jag TROR jag blir sjuk av medicinen, även om jag inte är det i egentligen mening- gjorde mig full i skratt själv.
Jag ser mig numera nästan som ”läkemedels-hypokondriker”….;-)
MEN, å andra sidan är jag jätte känslig för biverkningar överlag och kanske inte konstigt jag är misstänksam.
Nåväl, medicinerna är ingen lek alls.
Lamotriginen jag tar är en sk stämningsutjämnare. Enkelt sätt trycker den undan depressionsdelen så den inte blir lika djup (eller långvarig?)
Eftersom jag ganska ofta drar iväg i HYPOMANI så funderas det över om man skulle medicinera på andra hållet. Dvs ”betongkeps” som trycker HYPOMANIN neråt. Hänger ni med?
Fick utskrivet PYTTEDOS Zyprexa, men som vanligt, stoppar jag sällan i mig något utan att verkligen kolla vad det är och kolla konsekvenserna.
MEN! Bara när jag öppnade bipacksedeln reagerade jag på texten:
”Tabletterna tas genom munnen…..” Spontant tänkte jag att ”vad i helvete, är det skrivet för idioter?”. Normalt står det att tabletterna ska sväljas med halvt glas vatten osv….. MEN tas genom munnen….hm!
Biverkningarna var katastrofa och jag funderade över vad som finns rapporterat kring dessa.
Jag sökte massor. Och fann en del:
”Plötsligt dödsfall. Diabetesrisken är MYCKET hög, metabolismen katastrof och de festa går upp massor i vikt, risk för hjärt/kärl/TIA, spasmer, rullande ögon osv osv..”
Efter en del länkande fann jag att i USA har läkemedelsverket som gör Zyprexa fått betala historiens största böter och skadestånd pga av biverkningar osv. Men inte ett ljud här i Sverige, vilket i sig Uppdrag granskning gjorde ett program om.Varför tystades detta?
Nåväl. Jag är visserligen självmordsbenägen men vill gärna självbestämma det och inte leva under ”plötsligt dödsfall”, efter att kämpat för gå ner 46 kg vill jag inte bli fetför har jag inte blivit deppad innan och hoppa på Torso skulle jag fan göra det då. Att sitta och fika med spasmisk tunga och rullande ögon är inte heller så intressant.
Läkare Björn är dock ingen som pådyvlar och vi har intressanta samtal kring mina svängningar och hypomani kontra mani.
Detta kommer jag skriva om senare också.
Här kommer lite intressanta länkar jag fann om Zyprexa:
Zyprexa i Fass
Zyprexa Skandalen
Läkemedelsverkets data om risker
EMEAS varning
Wall Street Journal.blog om böter
Reuter 12 januari 2010
Uppdrag gransknings kritik på utebliven reaktion om varningarna
Fox News januari 2009 om stämningen av LILLY läkem.bolag
Finns fler länkar i Läkemedelslistan på höger!
Vill poängtera att om jag hade varit så pass sjuk i mina episoder att konsekvenserna både för mig själv och mina nära blev svåra och smärtsamma, eller om jag ofta gick över gränsen mellan Hypomani och mani, skulle jag trots allt ta medicineringen.
Eller är dealen som nu. Jag skapar ett nätverkskontrakt- och om jag går över i mani utan att inse konsekvenserna får man göra en LTP och om man då trycker i mig ex Zyprexa är detta ok. MEN är ingen jag skulle fprtsätta med på frivillig bas iaf.
ADHD/Bipolär- Påsk i vågor!
Påskafton-morgon, tradition att rita sina ägg...
- Långfredagens långfika med vännen Å
Påskafton-påskdag kl 02.05...började måla om hallen!
- Så långt hann jag- en del kvar….
Haft det varierande i dagarna.
En skön fredag med långfika, mycket snack och fniss i vanliga ordning.
En bra dag, helt enkelt.
Igår blev det träning igen.
Väl hemma blev det tvärnit på vad jag planerat. Fick lust med så mycket annat och genast spann energin loss.
Barnen pysslade runt och var upptagna med sitt-
och jag lackade bord, klippte och klistrade på mitt projekt
och började måla i hallen.
Å kom på middag. Mysigt.
Kl 01.30 flög jag igång igen. Målade målade målade…
Idag fortsatte jag en del, men luften har nu gått ur mig helt och jag dalar sakta igen.
Längtar till träningen imorgon!
Glad Påsk Alla!
ADHD/Bipolär- Medicinering/side effects/vuxna/barn
Läste på SmulAnns blogg en del frågor kring ADHD-medicinen. Så jag tänkte svara här.
Jag svalde med hull och hår allt som hade med medicinering att göra. Desperat desperat desperat…mitt huvud höll på explodera och jag hade bestämt mig för ta livet av mig vid åreskiftet- jag orkade helt enkelt inte med detta 24/7 i skallen.
Vad jag inte var medveten om eller min läkare heller (som då var ny) var att jag var mitt uppe i min livs allra kraftigaste och långvarigaste MANI-period…dvs Ej hypomani (lightvariant).
Efter 2 dagar på Concerta kördes jag fullständigt i väggen. Finito! Som ett lok i en bergsmur.
Kunde gått jävligt illa den gången och fick ha vänner omkring mig de första dygnen för jag på allvar trodde jag skulle begå självmord.
Blev bättre- men omständigheterna bidrog till kriser gång på gång….osv.
I december var jag upp i 99 mg/dygn uppdelat på 2 gånger.
54 mg/ morgonen
27 mg/ kvällen.
Jag kan INTE ta Ritalin pga av att det kör igång den Bipolära manin.
Något man får känna av men svårt för den som inte är medveten om sina mani/hypomani…
Jag började bli sjuk. Jävligt sjuk.
Hjärtklappning, oregekbunden puls, smärtor i vä sida ner i handen, tungandad ibland upptill 8 timmar utan ett enda djupt andetag, svimningar, utslag, svullna läppar, blå/lila händer så fort jag gick ut, skaningar, illamående….osv.
Självmordstankarna var direkt fysiskt påtagliga i känslan- och att inte kunna andas på halva dygn kan få vilken människa som helst att vilja hoppa.
Sänkte Concertan och två dagar senare var jag mer eller mindre fri från allt. Bäst var att den gastkramande ångesten jag hade levt med låååång tid bara sa POFF! Försvann! Min ångestgrund var stor i kopplingen till Concertan.
Jag har ofta uppföljningar- mer än vad mina tonåringar har på BUP.
DET är jag kritisk mot.
Jag har många fler fördelar som vuxen…men jag har förstått att det har med vart man gått, till vem och vilka resurser so finns att tillgå.
Jag har lyx. Verkligen lyx! På så sätt….
Mitt problem är inte ADHD.n för vara helt ärlig- det är det lilla i jämförelse med de BIPOLÄRA problem…..kombinationen? Tja…:-/
Jag har kommit jätte långt i arbetet med framförallt den Bipolära delen- en medvetenhet om både när jag går upp och på väg ner osv….
Detta pga av att jag för första gången i höstas, i samband med Concerta-upptrappningen- i kraschen- såg och KÄNDE konskvenserna av 8 månaders jävla mani med förödande konsekvenser som är obeskrivbara.
Jag hade inte nått den insikten och medvetenheten utan Concertan.
och mitt ständiga arbete på utveckla min medvetenhet i bipolära sjukdomen heller. Skillnaden är att tankarna inte längre är 135 st på samma gång, spretar inte lika mycket och jag får möjlighet att skapa fokus och lugn- hinner helt enkelt med vad jag tänker. Därmed också vad jag känner och hinner lyssna in magkänslan.
Men självklart är jag orolig hur det slår i kroppen i längden. Har ju hjärtsjukdomar, strokes, diabetes i familjearvet som kan påverkas.
Har info i länken här om Concerta som kanske är mindre rolig att läsa, men jag anser oavsett tyckande kring medicinen är alla vinklar bra att ha med sig i bagaget. Hur ska man annars veta vad man bör vara vaksam på och vilka kontroller/regelbundnhet osv som är viktiga.
http://www.lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/bakg_dok/ADHD-bakgrund_webb.pdf
ADHD/Bipolär- träning och sockerdricka i kroppen
Var och tränade imorse. Förbannat trögt att komma igång igen efter att varit där två gånger sen oktober….och inte sjutton kan jag mjukstarta heller. Men såååå skönt med svetten som sprutade- renande på något vis.
Gillar inte att mina överarmar blivit slappa…;-)
Men går fort komma tillbaks i form igen. Det vet jag. Disciplin….!
Gjort havrekakor med Beppe (fullkornshavre och dinkel).
Morris hos logopeden.
Jag drog iväg och träffade Mia på en fika och gick inom en butik med hennes dotter…
Avbokade min tid hos min KBT i måndags eftersom jag hade så förbannat svarta dagar i helgen. Skrev ett mail- ärligt och för mig, ganska nervöst på något vis. Känns jobbigt att ingen hört av sig efter det. Behöver dem ju och hoppas det inte formulerats på fel vis och blir missuppfattningar.
Eftermiddagen har varit låg. Och lägre sjunker det- trots sol.
Känner mig orolig.
ADHD/Bipolär bra text
En bra låt jag fann idag:
Baby you understand me now
If sometimes I get a little mad
Don’t you know no one alive
Can always be an angel
When things goes wrong
Your bound to see some bad
Oh but I’m just a soul who’s intentions are good
Oh lord , please don’t let me be misunderstood
You know sometimes, I’m so carefree
With a joy that�s hard to hide
Then sometimes again it seems
All I have is worry
Then your bound to see the other side
Oh but I’m just a soul who’s intentions are good
Oh lord , please don’t let me be misunderstood
If I seem edgy I want you to know
I didn’t mean to take it out on you
Life has it’s problems and I’ve got my share
But thats one thing I never ment to do
Cause I love you
Now baby I’m just human
Got my faults like anyone else
But sometimes I find myself
All alone regreting
All the foolish things that I have done
Oh but I’m just a soul who’s intentions are good
Oh lord , please don’t let me be misunderstood
Bipolärt knas i skutan- men sikten är klar
Får jag bli arg, intensiv och argumenationslysten är man har ADHD?
Om andra känner till mina diagnoser, gör det en skillnad?
Ses jag då som konfliktbenägen, bristande impulsivitet och utan konsekvenstänk?
Ses jag som ”åh, hon har fått ett dampanfall”?
Får jag vara glad, på ”G”, energisk och allmänt i farten utan få frågan om jag är manisk idag, vilket i sig är ”felaktig” i sin fråga.
Jag är sällan manisk- jag är mestadels HYPOmanisk.
Då får jag en klump i magen som en slag i solarplexus. Då vacklar jag.
Vacklar inte i att få frågan i sig. Handlar om frågan i sitt sammanhang. Att ”man” tycks anse att när jag i hypomani inte är klartänkt, fokuserad eller ”vid mina sinnes fulla bruk”. Att jag skulle vara desorienterad, snävtänkt, inskränkt i en annan värld med misstolkningar, missuppfattningar och inte har förmågan att förstå sammanhang.
Får jag lov att vara glad, intensiv och ”mycket” utan att ses som manisk?
Jag är en ganska ”mycket” personlighet, eller är det en episod som är mitt jag?
Får jag lov att vara ledsen, sorgsen, uppgiven och handlingsförlamad utan att ses som depressiv utan tro att jag lider av andra ångestrelaterade psykiska sjukdomar? (har tillräckligt ändå)
Får man lov att vara arg och bli tagen på allvar när man har ADHD?
Kan få lov att bli sedd och lyssnad till utan negativa förväntningar på hur en ”ADHD”-kille/människa får agera?
Diagnoser är ett skit.
Diagnoser är också ett hjälpmedel.
Diagnoser kan innebära kunskap.
Kunskap kan innebära makt- ta makten över sitt liv.
Makten över sin diagnos.
Diagnoser är farliga om jag anpassar dem till vem jag är.
Diagnoser är farliga om människor runtom läser fakta och därigenom tror sig ”veta” vem jag är, vart jag befinner mig och misstro mig.
Allt är uttryck, symptom och variationer som är högst individuella.
Episoderna är inget mått på vem jag är, vilka mina barn är, hur jag ser på just mitt liv- för det är ju det- just mitt liv.
Mina barns liv är en del av mitt- och jag en del av deras.
Alla har sina egna liv.
Vi är alla våra egna.
Har senaste dagarna upptäckt att jag anpassar mig efter vad olika männisor förväntar sig av mig. DÅ brister jag i trovärdighet.
Jag orkar inte det längre.
Jag vill vara bra som jag är.
Jag vill gå i min egen takt och göra insikter kring mig eget liv.
Jag kanske inte vill göra fler insikter på ett tag.
Jag har ett bra socialt skyddsnät- få människor- men nära relationer.
Jag är trygg med dem. Jag har valt dem själv- och de har valt mig såsom jag är.
Tryggheten att bli accepterad och vetskapen att de agerar om jag går över gränsen från hypo till mani, mildrar kraften och längden i mina episoder.
Jag slipper känna mig misstänkliggjord. Vi kan mötas oavsett var i livet jag/vi/dem befinner sig.
De kan skratta med och åt mig i en hypo-sväng, där jag själv kan ha sanslöst roligt åt mig själv och mina associationer till allt.
Bäst är att jag alltid tas på allvar, att veta att de vet att jag gör mina mest klartänkta insikter, ser sammanhang tydligare än i många andra tillfällen i livet i min hypo-sväng.
De håller mig i handen- i tysthet, ilska, lyssnande, frustration- men alltid med kärlek. Jag tar dem inte förgivet.
Jag är inte ”konstig” och de kan påminna mig om att jag är jag- inte konstigare än någon annan.
För jag vacklar ofta, ser mig själv som misslyckad, värdelös och hopplös. Obotlig tok. Dålig mamma. Jobbig vän. Obekväm.
Blogg-bollplank är vad jag önskar utan kritik på att jag är oberäknerlig i mina tankar och känslor.
Ena dagen vill jag leva- och andra dagen dö.
Ena dagen lämnar jag smärtsamma minnen bakom mig.
Andra vältrar jag mig i dem och tycka synd om mig.
Ena dagen känner jag livslust.
Andra dagen har jag dödslängtan.
Ena dagen- GLAD- då glöms det bort att jag mådde skit för 3 tim sen.
Andra dagen är jag LEDSEN- och minns inte när jag var glad senast.
Glad och sorgsen på samma gång. Sorgsen för jag är glad och tanken över varför jag inte alltid kan få känna sådan glädje.
Jag kan brista i skratt plötsligt i det svarta hålet- när jag plötsligt skymtar mig själv utifrån.
Humorn är en livlina och ska inte misstolkas som en flykt.
Kanske det som kallas svart humor…;-)
Jag vacklar dagligen på en slak lina mellan liv och död- på allvar.
Önskar att man är rädd om mig för jag behöver det, och det är inte alltid jag orkar vara det själv.
Att vara rädd om mig är att låta mig tala fritt- slippa höra hur andra vill jag ska göra, tänka och känna.
Jag älskar ta del av andras liv och livsöden. Men de är inte mina.
Jag kan lära mig av dem- om jag väljer göra det, väljer bort eller väljer att inte välja.
Jag känner mig misslyckad för jag inte ser, tänker och känner saker som förväntas av mig. Blir jätte rädd.
Jag har en jävligt dåligt självkänsla och är ständigt osäker, lättpåverkad och oberäknerlig.
Jag måste finna mina egna svar utan stress och få tid.
Jag vill väl. Jag vill verkligen det.
Jag vill få känna att jag är ok och är mitt bästa oavsett om jag är fågel, fisk eller mittemellan.
