Allt som är mitt bär jag med mig

Inlägg taggade “Jag

ADHD/Bipolär- Läkemedelsträsk

Många bloggvänner med olika typer av neuropsykiatriska och samsjukkliga diagnoser är inne i samma läkemedelsträsk som jag befinner mig i.
Frågorna, tankarna och osäkerheten är många och stora.
I grund och botten handlar det ju inte enbart om ett välfungerande och välmående liv utan ohälsa- i grunden handar det är ett få Leva och inte Dö.
Att leva med en frisk kropp- det som är vår stomme!
Vilken nytta har jag av mina samlade och välfungerande tankar och känsloliv om min kropp är sjuk- och vice versa.

Det finns en systemfel,  byggt på bristande resurser och samarbeten mellan läkare, instanser och behandlare. Finns en skiljsvägg mellan neuropsykiatriker och den som inte är neurologisk inriktad på samma vis:
The principal difference between a psychiatrist or neuro psychiatrist ( neurologist ) Is that the Psychiatrist diagnoses and treats people with mental or emotional problems, using medications, group and /or individual psycho therapy. The neuro psychiatrist diagnoses and treats people when the illness stems from neurological causes. The neurologist makes much greater use of EEG’s, MRI’s Brain Scancs and CAT Scans..
Neuropsykiatriker= ADHD, neuropsyk funktionshinder
Psykiatriker= psykiska sjukdomar (Bipolär)

Jag menar inte nu att den ene inte har tillräckligt mycket kött på benen som den andre- men att det borde falla sig naturligt att specialiseringen är inriktad på ett vis där den andre kunde fylla vissa luckor.
Neuropsykiatriker har enligt min erfarenhet större kunskap om medicineringar kring ADHD än en allmänpsykiatriker har.
Liksom en psykiatriker säkerligen har mer erfarenhet kring medicineringar runt psykiska störningar/sjukdomar som schizofreni, bipoläritet, psykoser osv.
Om man är samsjuk som jag uppstår då risken att jag halkar snett mellan stolarna.
Hur man än vänder och vrider på det så är det patienten som tar smällen.
Vi vet alla hur det ser ut i psykiatrin idag gällande väntetiderna, behandlingar, tillgång till utredningar och inte minst hur olika rehabliiteringarna ser ut.
En får diagnos och medicin- sen är det tack och hej.
En annan får diagnos, medicin, samtalsstöd, terapi, medicinsk auppfljning regenbundet osv. Jag tillhör den sistnämnda och ser mig som Lyx patient.

På ett vis har det inte varit värst att jag känt mig så enormt sjuk- och fortfarande gör till stor del.
Värst är att sjukdomsupplevelserna skapat den värsta formen av sjuka för min del: tron att vara Inbillningssjuk!
Inbillningssjuka som  gjort mitt redan sköra psyke ännu mera tilltufsat och förvirrat!
När jag stått på alla fyra i timmar för inte kunnat djupandas en enda gång och får frågan om hur min ångestgrund ser ut, hur ska jag då svara?
”Jo tack, den finns….”
Har man inte ångest innan så får man det när man inte kan andas och har syrebrist.
Har man svår ångest får man å andra sidan andningsproblem.
Ett tag trodde jag att jag hade fått tillbaka en del sociala fobier jag haft för länge sen. När jag gick ut fick jag svårt att andas. Jag tänkte då att
”Åh nej, jag har fått social fobi, är rädd för folk utan att  jag vet om det….”
När det i själva verket är så att jag fick svårt att andas pga av den fysiska ”ansträngningen” det innebar att röra mig….

En annan sak som det gås miste om är att man kan få hjälp via Läkemedelsförsäkringen gällande biverkningar, men då måste man ju bli tagen på allvar för detta också.


ADHD/Bipolär- Systerskap och vänskap

Systerskap!


Hur mycket kan hända på en vecka?
Den frågan fick jag ofta av min förre ADHD-coach och hur förklarar man det?
Denna veckan var speciellt och har lagt enormt mycket till karma-kontot och gjort enorma goda gärningar för människor jag älskar!
Jag är stolt- över mig själv, mina vänner och det systerskap som symboliserar oss!
Välkommen tillbaks till Livet, min älskade vän!


ADHD/Bipolär- hjärnan är en jävla ögontjänare

Sitter och tar igen mig en liten stund.
Börjat komma tillbaka till den där känslan som gör det roligt att laga mat och bjuda på  middagar.
Jag gjorde det jätte ofta ”förr”…dvs för ca 10-12 år sen.
Ikväll ska jag ha middag. Alla barnen ska vara med också.
Hållt på hela dagen med middag, två av mina allra närmaste vänner- systrar som vi kallar varandra- kommer hit på middag.
Har gjort tacos på begäran av barnen, sedan amerikansk marängcitronpaj och en Fransk kladdkaka med ”riktig” choklad.
Intressant nog; den ena har jag känt sen 20-års åldern, den andra sen vi var 15 år. MEN de har egentligen aldrig träffats på detta sättet och känner egentligen inte varandra heller.
Hade två bråk på eftermiddagen dock som sänkt mig.
Ångest för första gågen på evigheter. Inte ens i mina dippar/låga perioder har jag någon större ångest numera.
Men nu, idag…en timme innan alla kommer.
Typiskt! Stressar mig! Ledsen!
Så jävla lite som krävs för jag ska vackla och snubbla…vill inte ”ner där” nu. De där tankarna på min ”fribiljett” uppenbarar dig i små flashar och jag trycker genast bort dem, men de fastnar där i mellangärdet på något vis, men jag låtsas inte om dem. Kanske är det min hjärna som agerar ögontjänare men jag ska överlista dessa jävla tankar denna gången med.
Fan vad irriterad och frustrerad jag blir…så här ”skör” (?) var jag inte förr.
Inte på långa vägar.
Jag brukar palla trycket för ”småsaker”.
Antar jag nådde min gräns för det där trycket för några månader sen, försöker acceptera…ser det hos alla andra som mår dåligt, men svårt med acceptensen hos mig själv.
Hur blev det så här egentligen?


ADHD/Bipolär- Meds.höjningar och icke-slutförda projekt

 

Ofärdig hall....igen...

Ofärdigt ”design-make-over-bord”…

Höjde min medicinering av Lamotriginen i onsdags.
Märktes direkt…gäspade halva dagen…spännband om huvudet.
Igår fick jag tillbaka biverkningarna jag haft på Concertan plötsligt.
Ringde läkemedelscentralen och fick veta att biverkningarna av Concertan kan öka med dosen/höjningen av Lamotriginen….
Så idag sänkte jag Concertan ytterligare.
Får prata med min läkare nästa vecka när jag ska dit.
Jävla pussel hela tiden….
För övrigt?
Har tränat var dag. Stolt över att jag kommer iväg även om det är en stor ansträning.
Har turen att kunna stänga in mig i en av salarna på gymmet och vara ifred med mitt hopprep. Har funnit en tid också där det nästintill inte finns några folk alls som tränar…mer än några få pensionärer.
HAr ofta dippar framåt seneftermiddagarna och kvällarna dock…
Lätt för tjuta, men så får det väl vara ett tag.
Är glad däremellan och det är jag tacksam för.
Återigen är hallen i kaos. Målade EN avfyra väggar innan luften tog slut i början av vecka så nu står det målarburkar och tillbehör i en hörna och psykar. Slutföra? Ja, men en annan dag….;-)


ADHD/Bipolär- utlämnade barn på skolan

Hämtade 6-åringen igår med värk i handen.
Visade sig han blivit knuffad och hade jätte ont och alldeles blå på sidan av handen och handleden.
Spelar ingen roll om det var en olyckshändelse eller inte, men att det ständigt finns upptill 6 personal på skolgården (som är mycket LITEN) som aldrig är tillgängliga gör mig skitförbannad.
Förra veckan fick en klasskompis tanden utslagen…
Vad är det för fel på folk som tar jobba på skolor för arbeta med barn, när de mest står i ring och pratar på skolgården under rasterna?
Jag flaggade för ett bra tag sen om de barn som satt ensamma ihopkrupna och var uteslutna ur övriga kamratskapen….
Hur kan man missa dessa barnen?
Känns oroligt faktiskt att lämna barnen när det är så…


ADHD/Bipolär- fräsigt dyk

Ett mindre kul- och nytt- alterego...don't like!

Idag är jag inte trött- men seg på något vis.
Efter att varit igång i helgen och haft det bra tillsammans med familjen, sjönk jag rejält igår runt 18-tiden.
Luften gick ur mig och blev mer eller mindre totalt handlingsförlamad.
Inte deppad dock, bara helt avtrubbad.
Somnade när jag lade killarna och när H som var här väckte mig så fräste jag omkring som den värsta vildkatt.
kastade mig på madrasserna med täcket över huvudet och däckade helt.
Vräkte dock ur mig enahanda saker till H som stannat kvar eftersom vi firat påsken tillsammans.
Har dock inget minne av det hela mer än att jag var jävligt trött och kände obehag bara.
Sov sen i 12 timmar.
Kändes inte vidare bra när jag i morse upptäckte att jag hade glömt medicinerna i 2 dagar, och att jag varit otrevlig mot H utan att jag ens hade en aning om det och faktiskt inte hade fog för det heller.
Mår iaf stabilt idag och får nog allt sätta mobilen på larm igen för komma ihåg medicinerna.
Fy mig!
Haft en mysig middag tillsammans med barnen ikväll också!
ingen stress eller press- det gör underverk för mig- och för alla de andra också så klart.
Imorgon är det träning som gäller- märker skillnad i mitt mående när jag tränar. Känner att jag måste börja prioritera detta mer och försöka komma tillbaka till vanan och rutinen.
Men det är svårt när man varit ifrån en längre tid och kondisen har fått lite stryk kan jag konstatera.


ADHD/Bipolär-Varningar om Zyprexa läkemedel

Vilka val gör vi när det gäller medicinering?
Vilka valmöjligheter har vi?
Vilka alternativ finns att inte övermedicineras?
Vilken energi är vi själva beredda att lägga och prova INNAN medicinering är sista alternativet?
Vilken tillgång har vi till alternativa behandlingar; KBT, psykoterapi, sjukskrivningar osv?
Jag har de senaste två gångerna haft intressanta diskussioner med min läkare Björn. Han är intressant att prata och känner mig trygg, fri och öppen i samtalen.
Vi har diskuterat hur man ska kunna balansera den Bipolära delen av mig.
Jag är noggran med att kolla upp vad det är man vill stoppa i mig.
Jag kan visst ta medicin med svåra biverkningar så länge jag själv får välja vilka risker jag tar och kan väga för/-nackdelar mot varandra.
(som med Concertan).
Fann dock info om medicinen jag är misstänksam mot och känner jag måste frågasätta. Jag har aldrig haft psykotiska inslag eller liknande vare sig jag är Hypomanisk (mild) eller Manisk. (kraftig).
Jag sa att ”ska jag ta den där medicinen, Zyprexa,  kommer du ha mig krälandes här utanför 3 ggr/veckan; blir jag inte sjuk av den kommer jag garanterat tro jag är det”.
Det var de värsta biverkningar jag läst- för mig- blev bipacksedeln till Concertan en fis i rymden.
Blev inte bättre av att jag fann att läkemedelsbolaget som gör medicinen man vill ge mig i oktober fick betala de största böter i USAS historia och gigantiska belopp i skadestånd till olika stater.
Just diskussionen kring att jag TROR jag blir sjuk av medicinen, även om jag inte är det i egentligen mening- gjorde mig full i skratt själv.
Jag ser mig numera nästan som ”läkemedels-hypokondriker”….;-)
MEN, å andra sidan är jag jätte känslig för biverkningar överlag och kanske inte konstigt jag är misstänksam.
Nåväl, medicinerna är ingen lek alls.
Lamotriginen jag tar är en sk stämningsutjämnare. Enkelt sätt trycker den undan depressionsdelen så den inte blir lika djup (eller långvarig?)
Eftersom jag ganska ofta drar iväg i HYPOMANI så funderas det över om man skulle medicinera på andra hållet. Dvs ”betongkeps” som trycker HYPOMANIN neråt. Hänger ni med?
Fick utskrivet PYTTEDOS Zyprexa, men som vanligt, stoppar jag sällan i mig något utan att verkligen kolla vad det är och kolla konsekvenserna.
MEN! Bara när jag öppnade bipacksedeln reagerade jag på texten:
”Tabletterna tas genom munnen…..” Spontant tänkte jag att ”vad i helvete, är det skrivet för idioter?”. Normalt står det att tabletterna ska sväljas med halvt glas vatten osv….. MEN tas genom munnen….hm!
Biverkningarna var katastrofa och jag funderade över vad som finns rapporterat kring dessa.
Jag sökte massor. Och fann en del:
”Plötsligt dödsfall. Diabetesrisken är MYCKET hög, metabolismen katastrof och de festa går upp massor i vikt, risk för hjärt/kärl/TIA, spasmer, rullande ögon osv osv..”
Efter en del länkande fann jag att i USA har läkemedelsverket som gör Zyprexa fått betala historiens största böter och skadestånd pga av biverkningar osv. Men inte ett ljud här i Sverige, vilket i sig Uppdrag granskning gjorde ett program om.Varför tystades detta?
Nåväl. Jag är visserligen självmordsbenägen men vill gärna självbestämma det och inte leva under ”plötsligt dödsfall”, efter att kämpat för gå ner 46 kg vill jag inte bli fetför har jag inte blivit deppad innan och hoppa på Torso skulle jag fan göra det då. Att sitta och fika med spasmisk tunga och rullande ögon är inte heller så intressant.
Läkare Björn är dock ingen som pådyvlar och vi har intressanta samtal kring mina svängningar och hypomani kontra mani.
Detta kommer jag skriva om senare också.
Här kommer lite intressanta länkar jag fann om Zyprexa:
Zyprexa i Fass
Zyprexa
Skandalen
Läkemedelsverkets data om risker
EMEAS varning
Wall Street Journal.blog om böter
Reuter 12 januari 2010
Uppdrag gransknings kritik på utebliven reaktion om varningarna
Fox News januari 2009 om stämningen av LILLY läkem.bolag
Finns fler länkar i Läkemedelslistan på höger!

Vill poängtera att om jag hade varit så pass sjuk i mina episoder att konsekvenserna både för mig själv och mina nära blev svåra och smärtsamma, eller om jag ofta gick över gränsen mellan Hypomani och mani, skulle jag trots allt ta medicineringen.
Eller är dealen som nu. Jag skapar ett nätverkskontrakt- och om jag går över i mani utan att inse konsekvenserna får man göra en LTP och om man då trycker i mig ex Zyprexa är detta ok. MEN är ingen jag skulle fprtsätta med på frivillig bas iaf.