Allt som är mitt bär jag med mig

Inlägg taggade “Sjuk

ADHD/Bipolär- Läkemedelsträsk

Många bloggvänner med olika typer av neuropsykiatriska och samsjukkliga diagnoser är inne i samma läkemedelsträsk som jag befinner mig i.
Frågorna, tankarna och osäkerheten är många och stora.
I grund och botten handlar det ju inte enbart om ett välfungerande och välmående liv utan ohälsa- i grunden handar det är ett få Leva och inte Dö.
Att leva med en frisk kropp- det som är vår stomme!
Vilken nytta har jag av mina samlade och välfungerande tankar och känsloliv om min kropp är sjuk- och vice versa.

Det finns en systemfel,  byggt på bristande resurser och samarbeten mellan läkare, instanser och behandlare. Finns en skiljsvägg mellan neuropsykiatriker och den som inte är neurologisk inriktad på samma vis:
The principal difference between a psychiatrist or neuro psychiatrist ( neurologist ) Is that the Psychiatrist diagnoses and treats people with mental or emotional problems, using medications, group and /or individual psycho therapy. The neuro psychiatrist diagnoses and treats people when the illness stems from neurological causes. The neurologist makes much greater use of EEG’s, MRI’s Brain Scancs and CAT Scans..
Neuropsykiatriker= ADHD, neuropsyk funktionshinder
Psykiatriker= psykiska sjukdomar (Bipolär)

Jag menar inte nu att den ene inte har tillräckligt mycket kött på benen som den andre- men att det borde falla sig naturligt att specialiseringen är inriktad på ett vis där den andre kunde fylla vissa luckor.
Neuropsykiatriker har enligt min erfarenhet större kunskap om medicineringar kring ADHD än en allmänpsykiatriker har.
Liksom en psykiatriker säkerligen har mer erfarenhet kring medicineringar runt psykiska störningar/sjukdomar som schizofreni, bipoläritet, psykoser osv.
Om man är samsjuk som jag uppstår då risken att jag halkar snett mellan stolarna.
Hur man än vänder och vrider på det så är det patienten som tar smällen.
Vi vet alla hur det ser ut i psykiatrin idag gällande väntetiderna, behandlingar, tillgång till utredningar och inte minst hur olika rehabliiteringarna ser ut.
En får diagnos och medicin- sen är det tack och hej.
En annan får diagnos, medicin, samtalsstöd, terapi, medicinsk auppfljning regenbundet osv. Jag tillhör den sistnämnda och ser mig som Lyx patient.

På ett vis har det inte varit värst att jag känt mig så enormt sjuk- och fortfarande gör till stor del.
Värst är att sjukdomsupplevelserna skapat den värsta formen av sjuka för min del: tron att vara Inbillningssjuk!
Inbillningssjuka som  gjort mitt redan sköra psyke ännu mera tilltufsat och förvirrat!
När jag stått på alla fyra i timmar för inte kunnat djupandas en enda gång och får frågan om hur min ångestgrund ser ut, hur ska jag då svara?
”Jo tack, den finns….”
Har man inte ångest innan så får man det när man inte kan andas och har syrebrist.
Har man svår ångest får man å andra sidan andningsproblem.
Ett tag trodde jag att jag hade fått tillbaka en del sociala fobier jag haft för länge sen. När jag gick ut fick jag svårt att andas. Jag tänkte då att
”Åh nej, jag har fått social fobi, är rädd för folk utan att  jag vet om det….”
När det i själva verket är så att jag fick svårt att andas pga av den fysiska ”ansträngningen” det innebar att röra mig….

En annan sak som det gås miste om är att man kan få hjälp via Läkemedelsförsäkringen gällande biverkningar, men då måste man ju bli tagen på allvar för detta också.

Annonser

ADHD/Bipolär- Lamotriginförgiftad/allergisk

Jag har varit läkemedelsförgiftad!
Jag har sedan många månader varit jävligt sjuk i kroppen.
Så sjuk att jag varit handikappad i tillvaron. Ständig mjölksyra och totalt kraftlös majoriteten av tiden.
Trodde först det var PTSD, ångestsyndrom osv….sen att det var Concertan…
Men trots ständiga sänkningar av Concertan har jag bara blivit tillfälligt bättre för sen bli sämre igen.
En hel del hudproblem har jag haft sen förra året. Använt kylbalsam, olika gel och annat.
Hudreaktioner som jag trott var pga av stress och psykisk ohälsa.
Övrig problem jag haft senaste tiden:
ljuskänslighet- kan ej gå utan solbrillor
 inte se tv, ej sitta vid datorn på kvällarna…
Ljudkänslig!
Kombinationen ljus/ljudkänslig har gjort jag inte kunnat se film bla.
Enorma blödningar!
Forsande mens, stora blåmärken från ingenstans, kärl i ögat som spruckit…
Svullnader i leder, ansiktet, läppar….
Ögonproblem!
Svider, river och bränner i ögonen! Ser enormt dåligt och tjatat livet ur
mig hos optikern. Optikern som plötsligt inte kan ställa in synskärpan.
Listan kan göras mega lång.

För tre veckor sen startade jag min höjning av Lamotrigin.
I lördags blev det akut.
Hamnade på medicinen akut.
Fick först kortisontabletter och Tavegyl, men det blev värre ändå.
Slutade med Adrenalinspruta…och istället för att pulsen skulle skena som den brukar av Adrenalin, sjönk pulsen 30 slag/min.
Vilken lättnad!!!!!!!!!!!!!!
Efter att haft en oregelbunden och hysteriskt hög puls i månader kändes kroppen plötsligt som när man drar ur badkarsproppen!
Jag tog mitt första RIKTIGA djupa andetag på månader kändes det som!
Vad hände?
Jag har varit läkemedelsförgiftad sen lång tid tillbaka!
Något man kallar för Lyells syndrom eller liknande.
Får aldrig mer ta mina Lamotrigin för det bipolära utan ska sättas in på ny.
Men nu hänger jag i luften!
Har inga säkerhetslinor i det Bipolära!
Ingen medicin.
Vet inte om kroppen ska vila, följas upp eller vilken plan som gäller för
nya medicineringen.
Det enda jag vet är att jag aldrig var inbillningssjuk.
Det enda jag vet att jag inte är bra ännu-
men lyckan är att jag kan andas!
Jag är rädd för vad som skett i min kropp!
Jag är rädd för hur länge jag klarar mig utan Bipolära säkerhetslinor!


ADHD/Bipolär- fräsigt dyk

Ett mindre kul- och nytt- alterego...don't like!

Idag är jag inte trött- men seg på något vis.
Efter att varit igång i helgen och haft det bra tillsammans med familjen, sjönk jag rejält igår runt 18-tiden.
Luften gick ur mig och blev mer eller mindre totalt handlingsförlamad.
Inte deppad dock, bara helt avtrubbad.
Somnade när jag lade killarna och när H som var här väckte mig så fräste jag omkring som den värsta vildkatt.
kastade mig på madrasserna med täcket över huvudet och däckade helt.
Vräkte dock ur mig enahanda saker till H som stannat kvar eftersom vi firat påsken tillsammans.
Har dock inget minne av det hela mer än att jag var jävligt trött och kände obehag bara.
Sov sen i 12 timmar.
Kändes inte vidare bra när jag i morse upptäckte att jag hade glömt medicinerna i 2 dagar, och att jag varit otrevlig mot H utan att jag ens hade en aning om det och faktiskt inte hade fog för det heller.
Mår iaf stabilt idag och får nog allt sätta mobilen på larm igen för komma ihåg medicinerna.
Fy mig!
Haft en mysig middag tillsammans med barnen ikväll också!
ingen stress eller press- det gör underverk för mig- och för alla de andra också så klart.
Imorgon är det träning som gäller- märker skillnad i mitt mående när jag tränar. Känner att jag måste börja prioritera detta mer och försöka komma tillbaka till vanan och rutinen.
Men det är svårt när man varit ifrån en längre tid och kondisen har fått lite stryk kan jag konstatera.


ADHD/Bipolär-Varningar om Zyprexa läkemedel

Vilka val gör vi när det gäller medicinering?
Vilka valmöjligheter har vi?
Vilka alternativ finns att inte övermedicineras?
Vilken energi är vi själva beredda att lägga och prova INNAN medicinering är sista alternativet?
Vilken tillgång har vi till alternativa behandlingar; KBT, psykoterapi, sjukskrivningar osv?
Jag har de senaste två gångerna haft intressanta diskussioner med min läkare Björn. Han är intressant att prata och känner mig trygg, fri och öppen i samtalen.
Vi har diskuterat hur man ska kunna balansera den Bipolära delen av mig.
Jag är noggran med att kolla upp vad det är man vill stoppa i mig.
Jag kan visst ta medicin med svåra biverkningar så länge jag själv får välja vilka risker jag tar och kan väga för/-nackdelar mot varandra.
(som med Concertan).
Fann dock info om medicinen jag är misstänksam mot och känner jag måste frågasätta. Jag har aldrig haft psykotiska inslag eller liknande vare sig jag är Hypomanisk (mild) eller Manisk. (kraftig).
Jag sa att ”ska jag ta den där medicinen, Zyprexa,  kommer du ha mig krälandes här utanför 3 ggr/veckan; blir jag inte sjuk av den kommer jag garanterat tro jag är det”.
Det var de värsta biverkningar jag läst- för mig- blev bipacksedeln till Concertan en fis i rymden.
Blev inte bättre av att jag fann att läkemedelsbolaget som gör medicinen man vill ge mig i oktober fick betala de största böter i USAS historia och gigantiska belopp i skadestånd till olika stater.
Just diskussionen kring att jag TROR jag blir sjuk av medicinen, även om jag inte är det i egentligen mening- gjorde mig full i skratt själv.
Jag ser mig numera nästan som ”läkemedels-hypokondriker”….;-)
MEN, å andra sidan är jag jätte känslig för biverkningar överlag och kanske inte konstigt jag är misstänksam.
Nåväl, medicinerna är ingen lek alls.
Lamotriginen jag tar är en sk stämningsutjämnare. Enkelt sätt trycker den undan depressionsdelen så den inte blir lika djup (eller långvarig?)
Eftersom jag ganska ofta drar iväg i HYPOMANI så funderas det över om man skulle medicinera på andra hållet. Dvs ”betongkeps” som trycker HYPOMANIN neråt. Hänger ni med?
Fick utskrivet PYTTEDOS Zyprexa, men som vanligt, stoppar jag sällan i mig något utan att verkligen kolla vad det är och kolla konsekvenserna.
MEN! Bara när jag öppnade bipacksedeln reagerade jag på texten:
”Tabletterna tas genom munnen…..” Spontant tänkte jag att ”vad i helvete, är det skrivet för idioter?”. Normalt står det att tabletterna ska sväljas med halvt glas vatten osv….. MEN tas genom munnen….hm!
Biverkningarna var katastrofa och jag funderade över vad som finns rapporterat kring dessa.
Jag sökte massor. Och fann en del:
”Plötsligt dödsfall. Diabetesrisken är MYCKET hög, metabolismen katastrof och de festa går upp massor i vikt, risk för hjärt/kärl/TIA, spasmer, rullande ögon osv osv..”
Efter en del länkande fann jag att i USA har läkemedelsverket som gör Zyprexa fått betala historiens största böter och skadestånd pga av biverkningar osv. Men inte ett ljud här i Sverige, vilket i sig Uppdrag granskning gjorde ett program om.Varför tystades detta?
Nåväl. Jag är visserligen självmordsbenägen men vill gärna självbestämma det och inte leva under ”plötsligt dödsfall”, efter att kämpat för gå ner 46 kg vill jag inte bli fetför har jag inte blivit deppad innan och hoppa på Torso skulle jag fan göra det då. Att sitta och fika med spasmisk tunga och rullande ögon är inte heller så intressant.
Läkare Björn är dock ingen som pådyvlar och vi har intressanta samtal kring mina svängningar och hypomani kontra mani.
Detta kommer jag skriva om senare också.
Här kommer lite intressanta länkar jag fann om Zyprexa:
Zyprexa i Fass
Zyprexa
Skandalen
Läkemedelsverkets data om risker
EMEAS varning
Wall Street Journal.blog om böter
Reuter 12 januari 2010
Uppdrag gransknings kritik på utebliven reaktion om varningarna
Fox News januari 2009 om stämningen av LILLY läkem.bolag
Finns fler länkar i Läkemedelslistan på höger!

Vill poängtera att om jag hade varit så pass sjuk i mina episoder att konsekvenserna både för mig själv och mina nära blev svåra och smärtsamma, eller om jag ofta gick över gränsen mellan Hypomani och mani, skulle jag trots allt ta medicineringen.
Eller är dealen som nu. Jag skapar ett nätverkskontrakt- och om jag går över i mani utan att inse konsekvenserna får man göra en LTP och om man då trycker i mig ex Zyprexa är detta ok. MEN är ingen jag skulle fprtsätta med på frivillig bas iaf.


ADHD/Bipolär- Medicinering/side effects/vuxna/barn

Läste på SmulAnns blogg en del frågor kring ADHD-medicinen. Så jag tänkte svara här.
Jag svalde med hull och hår allt som hade med medicinering att göra. Desperat desperat desperat…mitt huvud höll på explodera och jag hade bestämt mig för ta livet av mig vid åreskiftet- jag orkade helt enkelt inte med detta 24/7 i skallen.
Vad jag inte var medveten om eller min läkare heller (som då var ny) var att jag var mitt uppe i min livs allra kraftigaste och långvarigaste MANI-period…dvs Ej hypomani (lightvariant).
Efter 2 dagar på Concerta kördes jag fullständigt i väggen. Finito! Som ett lok i en bergsmur.
Kunde gått jävligt illa den gången och fick ha vänner omkring mig de första dygnen för jag på allvar trodde jag skulle begå självmord.
Blev bättre- men omständigheterna bidrog till kriser gång på gång….osv.
I december var jag upp i 99 mg/dygn uppdelat på 2 gånger.
54 mg/ morgonen
27 mg/ kvällen.
Jag kan INTE ta Ritalin pga av att det kör igång den Bipolära manin.
Något man får känna av men svårt för den som inte är medveten om sina mani/hypomani…
Jag började bli sjuk. Jävligt sjuk.
Hjärtklappning, oregekbunden puls, smärtor i vä sida ner i handen, tungandad ibland upptill 8 timmar utan ett enda djupt andetag, svimningar, utslag, svullna läppar, blå/lila händer så fort jag gick ut, skaningar, illamående….osv.
Självmordstankarna var direkt fysiskt påtagliga i känslan- och att inte kunna andas på halva dygn kan få vilken människa som helst att vilja hoppa.
Sänkte Concertan och två dagar senare var jag mer eller mindre fri från allt. Bäst var att den gastkramande ångesten jag hade levt med låååång tid bara sa POFF! Försvann! Min ångestgrund var stor i kopplingen till Concertan.
Jag har ofta uppföljningar- mer än vad mina tonåringar har på BUP.
DET är jag kritisk mot.
Jag har många fler fördelar som vuxen…men jag har förstått att det har med vart man gått, till vem och vilka resurser so finns att tillgå.
Jag har lyx. Verkligen lyx! På så sätt….
Mitt problem är inte ADHD.n för vara helt ärlig- det är det lilla i jämförelse med de BIPOLÄRA problem…..kombinationen? Tja…:-/
Jag har kommit jätte långt i arbetet med framförallt den Bipolära delen- en medvetenhet om både när jag går upp och på väg ner osv….
Detta pga av att jag för första gången i höstas, i samband med Concerta-upptrappningen- i kraschen- såg och KÄNDE konskvenserna av 8 månaders jävla mani med förödande konsekvenser som är obeskrivbara.
Jag hade inte nått den insikten och medvetenheten utan Concertan.
och mitt ständiga arbete på utveckla min medvetenhet i bipolära sjukdomen heller. Skillnaden är att tankarna inte längre är 135 st på samma gång, spretar inte lika mycket och jag får möjlighet att skapa fokus och lugn- hinner helt enkelt med vad jag tänker. Därmed också vad jag känner och hinner lyssna in magkänslan.
Men självklart är jag orolig hur det slår i kroppen i längden. Har ju hjärtsjukdomar, strokes, diabetes i familjearvet som kan påverkas.
Har info i länken här om Concerta som kanske är mindre rolig att läsa, men jag anser oavsett tyckande kring medicinen är alla vinklar bra att ha med sig i bagaget. Hur ska man annars veta vad man bör vara vaksam på och vilka kontroller/regelbundnhet osv som är viktiga.
http://www.lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/bakg_dok/ADHD-bakgrund_webb.pdf


ADHD/Bipolär- träning och sockerdricka i kroppen

Var och tränade imorse. Förbannat trögt att komma igång igen efter att varit där två gånger sen oktober….och inte sjutton kan jag mjukstarta heller. Men såååå skönt med svetten som sprutade- renande på något vis.
Gillar inte att mina överarmar blivit slappa…;-)
Men går fort komma tillbaks i form igen. Det vet jag. Disciplin….!
Gjort havrekakor med Beppe (fullkornshavre och dinkel).
Morris hos logopeden.
Jag drog iväg och träffade Mia på en fika och gick inom en butik med hennes dotter…
Avbokade min tid hos min KBT i måndags eftersom jag hade så förbannat svarta dagar i helgen. Skrev ett mail- ärligt och för mig, ganska nervöst på något vis. Känns jobbigt att ingen hört av sig efter det. Behöver dem ju och hoppas det inte formulerats på fel vis och blir missuppfattningar.
Eftermiddagen har varit låg. Och lägre sjunker det- trots sol.
Känner mig orolig.


ADHD/Bipolär- sjuk men inte störd

Läste en intressant blogg som handlar om hur människor i samhället är rädda för tala om psykisk ohälsa. Ett bra inlägg och något som verkligen bör lyftas.
Jag älskar läsa bloggar om andra som har samma problematik som jag själv med olika former av funktionshinder, psykisk ohälsa eller som ett eller annat sätt kämpar för ta sig igenom de svårigheter som man står inför.
Alla sätt och former anser jag viktiga att använda för lyfta fram, belysa och informera för minska fördomar, skapa förståelse men framförallt ge kunskap.
Kunskap är outstanding i alla lägen.
Bristen på kunskap skapar rädsla, fördomar och stämplingar som avvikande på negativt vis.
Vad jag däremot har svårt för är när man på ett vis ”höjer sig” själv som en att vara ”mer speciell” för motverka de fördomar som man ständigt möts av.
Jag försöker att välja en annan approach till för de som placerar mig i ett fack.
De får kategorisera mig, göra mig till en stereotyp av något som ”man tror” pga av bristande kunskap och bristande förståelse-
men numera väljer jag att sluta förklara mig, försvara mig och strider inte MOT fördomarna.
Jag försöker välja att vända tänket till att jag står FÖR vem jag är med allt det innebär- på gott och ont.
Väljer att ge mina barn självkänslan att se sig själva och andra som MEDarbetare för motverka det motstånd man möter.
En stämpling som ”störd” är en negativ avvikelse och blir ett beteende som jag inte  tror gynnar någon- snarare tvärtom.
En avvikande person är inte man ÄR- det är något man BLIR.
Jag ÄR inte avvikande för jag väljer att inte BLI det.
Men jag är unik- såsom du som läser- och alla andra.
Jag har ADHD och är bipolär- men- jag är inte störd.
I min värld är störd ett negativt värdeord. Jag smakar på det och det känns beskt på min tunga. Vet inte varför men får fundera över det.
Jag har ställt upp som ”intervjuoffer” och ”föreläsare” i olika sammanhang; varit tillgänglig för kandidater som läser sista specialistterminen på BUP, skola vid några tillfällen och pratat ur andra perspektiv än de rent kliniska.
Jag vill slå hål på att det inte handlar om att vara ”störd” eller vara störig.
Vill ta konkret kunskap till skapa förståelse för vad det innebär för personen som kämpar med funktionshindren eller den psykiska ohälsan.
Jag har en son som frågasatte rimligheten att få bli arg i skolan utan att bemötas med ”nu är han dampig” pga hans ADHD.
Hur hade det blivit om han hade en t-shirt på sig där det stod ”Damp- roules” eller ”Störd och stolt”?
Jag är en rebell i hjärtat och kan gärna vara provocerande och ibland är det ett bra sätt att få andra att vakna. Men i förlängningen krävs också annat. Svår balansgång det där.
För mig handlar det om att bli tagen på allvar.
Känner inte att jag skulle göra det om jag hade Damptant på bröstet.
Det finns så många som faktiskt lider av sina funktionshinder och sin psykiska ohälsa, inte bara de drabbade själv utan även anhöriga.
I perioder lider jag som ett svin av min bipoläritet.
Jag sliter som ett djur för vara disciplinerad även i svängningar som det nästintill inte är möjligt. Men jag lyckas numera ganska bra.
Rädsla för lvergången till hypomani till mani, maler alltid i bakgrunden.
För då vet jag hur allt riskerar att gå käpp rätt åt helvete. Och när kraschen efter en riktig maniepisod kommer, ska jag sopa upp allt, med ADHD-problematiken som ”hjälpmedel”. Vem som helst kan ju gissa hur bra det går? Lägg sedan till två tonåringar med samma samsjuklighet och två mindre barn- som ensamstående.

Störd? Nej, tack! Undanbedes!
Sjuk? Ja. Mest sjuk känner jag mig när jag bara vill dö.
Jag är sjuk i själen när jag sitter med mina pensionspapper i knät och planerar mina barns ekonomiska trygghet, eller när jag får min X-man att skriva över vårdnaden på mig för man inte ska splittra på barnen om jag väljer försvinna bort. Jag är sjuk i själen när jag gör en Mapp i datorn där det står allt ifrån hur mycket de stora ska ha i månadspeng, vilket märke av byxor som passar det ena barnet bäst (pga av olika anledningar)…
Då känner jag mig jävligt sjuk.
Sjukt ledsen.
Sjukt liten.
Sjukt rädd.
Sjukt sjuk.
Stolt? Ja som fan! Var gång jag går ur dessa tankar och finner mening oavsett vad det kan vara, blir jag stolt över att jag besegrat min sjukdom-
för denna gången.