Bipolära pendels snöre

Sammanfattar en rörig vecka.
Minns dock inget av början av veckan.
Har en pressad tillvaro som påverkar mig både ekonomiskt men även rent socialt mycket.Yngsta barnens pappa har stått utan pengar lång tid och kommer dagligen för mat osv. Verkar som det håller på ordna upp sig med att han får behålla sin lägenhet, får besked i dagarna.
Har levt på mig sen dec- dvs min sjuklön.
Andra barnens pappa stått utan bostad länge och förnärvarande delar lägenhet med den andre pappan….tvärsöver gården.
En bra, kreativ men annorlunda lösning.
Men alla tjänar på det, båda får tak över huvudet, kommer ner i bostadskostnad och lägenheten tillräckligt stor för inte leva som sardiner.

MEN, jag är belastad.
Är beroende av möjligheten att få vara ensam emellanåt när jag känner att jag drar iväg. Men har inte denna nu eftersom de yngsta barnens pappa inte ensam kan försörja dem förrän förhoppningsvis nästa vecka.
Har varit så här några månader nu.
Jag mår jävligt dåligt med mina svängar- oroligt som fan.
Inte bra hålla in pysventilen för länge- hypomani några dagar är bättre än återhållsamhet som medför att den övergår i värre tillstånd.
Dessutom är jag uttråkad ofta- trots allt skit runt om. Men det är ju just det- skiten runt om som får mig längta och vilja ”göra något roligt”- flyk (dra i väg)…Är det ingen som kan bjuda mig på en rymdfärd till månen som en slutdestination, ett mål eller som en start på ”något”?
Hade långt besök hos min läkare i veckan, ca 2 timmar. Kunde inte svara på frågan om i vilket stämningsläge jag befann mig i. Menade han på morgonen/förmiddagen/efter lunch eller i ögonblicket?
Jag ligger på tomgång hela tiden….upp upp upp…ner ner ner…upp….ner…
Sliter och rädd att det blir som en ångkokare.
Intressant diskussioner och förbannat skönt att någon äntligen bara lyssnar utan lägga värderingar- få bli tagen på allvar att jag inte är ”puckad” eller ”lost”.
Fick frågan om vad jag skulle vilja göra med livet längre fram. Tar detta i annat inlägg. Morgondagen är dimmig, oidentifierbar och framtiden är inget jag längtar till faktiskt.
Har bra människor omkring mig utifrån just nu- känns så iaf.
Ska få stöd från socialen med en form av kontaktperson  som kan hjälpa mig i perioder med sortera och prioritera räkningar och blanketter osv.
Ska skriva ett nätverkskontrakt tillsammans med de människor som berörs runt om, lagt upp en mapp i datorn med hur jag ska saker ska skötas om jag inte är tillgänglig av olika anledningar.
Trots att många saker känns hoppfulla och jag ser att det kan bli något bra längre fram så vacklar jag så otroligt mycket.
Livet är ambivalent- och jag har inte bestämt mig ännu vad jag vill med det.
Som svar på min ambivalens skrev äldsta barnens pappa:
”Bara att hålla styr på pendelns snöre så att man kan reglera svängningsintervallet…”

Annons